 |
  Jorunn Här står det bara Jorun med
normalrunorna, och det är så här det ser ut på
runstenarna. Det är även det sätt som vikingarna
själva helst hade sett namnet ristas. Som du ser så
dubbeltecknar man aldrig konsonsanter, men utifrån kunskapen av
de olika runornas ljudvärde och hur språket är uppbyggt
(samt prosodin) så vet man att betoningen är akut, dvs
trycket ligger på första stavelsen. Därför blir
u:et ett kort vokalljud, och därmed skulle vi idag ha två n
i namnet. Det är ju så du skriver, vilket är helt
rätt i dagens Sverige!
 Jorunn En tänkbar variant är att skriva n-runan som kortkvistruna och r-runan lite annorlunda.  Jorunn Eller varför inte helt och hållet med kortkvistrunor?  |
 |