|
Startsidan
Småland
Vetlanda
Östkusten
Eksjö
Växjö
|
 
|
Det
här är en av två runstenar på varsin sida om
Kroppån - den andra heter Sm 99
Nederby.
Båda stenarna omnämner samma brobygge, men är resta av
olika personer vid olika tidpunkter. Det kan helt enkelt vara så
att den här stenens resare har reparerat eller
förbättrat den bro som resaren till den andra stenen skriver
om. Högst sannolikt markerade hur som helst ån gräns
mot nästa gårds ägor redan på vikingatiden.
Stilen på den här stenen brukar man kalla Ringerik, och ett
typiskt drag är knorrarna nedtill som stöder ett litet
bladornament. Runstenen är högre än vad den kanske ser
ut för på bilden, nämligen omkring två och en
halv meter, så runorna är ganska stora.
I gamla anteckningar kan man läsa att stenen låg
omkullvräkt alldeles i åkanten, och att den därtill
tidvis brukade hamna under vatten. Som om inte det vore nog
användes den som eldningsplats vid kräftfångst i
ån. På 1840-talet byggdes dock en nyare bro här, och
då flyttade man i alla fall upp stenen en bit. 1885 lät
Algot Friberg resa upp den vid landsvägen på den plats
där man nu kan se den. Dagens landsväg och bro finner man
dock ett hundratal meter norrut. Tittar man noga på bilden
så syns vägen i bakgrunden.
En gammal sägen berättar att ett helt brudfölje ska ha
omkommit här, så det var många som tog det säkra
före det osäkra och klev av vagnen innan man passerade
över bron. Dessutom tydde en präst inskriften med:
När du kommer
till Kroppe å,
Nedan
ser man vyn över ån mot det ställe där Sm 99
står!
|
x
þormar x let x kiara
x bro þesi x eftiR x sagsa x sub x sin x
kuþ x hialbi x ont hans x uel x
"Tormar lät göra denna bro efter Saxe, sin son.
Gud
hjälpe hans ande väl."
Tormar är
ett ovanligt
namn som bara förekommer på en sten till, även den i
Småland (Sm 33). Förleden är förstås Tor- medan efterledens -mar är ett forntida mærr,
som betyder 'berömd'. Saxe
är däremot vanligare och kan antingen syfta på folket i
det gamla Saxland (norra Tyskland ungefär) eller ordet sax, som
då betyder 'svärd'. På bilden här nedanför
ser man
resarens namn tydligt.
|
|
Att göra bro var en gudi behaglig
gärning på 1000-talet. Gjorde man en insats för
framkomligheten till mässan i kyrkan kunde man vara säkrare
på en plats i himmelriket, och kyrkans män läste
några extra förböner över dem som finansierade
sådana byggen. Det behövde nödvändigtvis inte vara
en regelrätt bro över vattnet, utan stockar och stenar
tillsammans med grus och annan fyllning som gjorde att man kunde
gå torrskodd över en sankmark var också en bro.
Här har det nog varit frågan om både en träbro
och en kraftig vägbank, men spåren har försvunnit i och
med den sjösänkning som gjordes 1868.
|
|
|
En
närbild på þormar
som lät resa stenen.
|
Korset
visar att det var kristna människor som lät resa stenen eller
som omnämns på densamma.
|
|
|
|
|
