runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö 159 Österberga 

Österbergastenen
Det här är verkligen en annorlunda sten, och det är väl inte helt säkert att någon har tolkat inskriften korrekt. Runorna är förvisso väl huggna och lättlästa, men efter den så kallade runstensformeln kommer en passage med stavlösa runor, och efter dessa en radda namn som jag (och fler med mig) anser vara mycket osäkra.

Stenen står mitt emellan gårdarna Skarpåker och Ärsta, som ligger någon kilometer söder om Runtuna kyrka. Här hittades den i jorden 1863 och restes på samma ställe året efter.

Korset och rundjurets huvud är idag så gott som omöjliga att känna med fingret, men finns väl dokumenterade från tidigare avbildningar.

Givetvis är det de stavlösa runorna som röner störst intresse på denna sten. Helt klart är att ristaren velat få med mer än vad runslingan erbjuder, men eftersom det finns extrarunor utanför i alla fall, så känns det lite krystat. Det kanske har funnits en annan anledning till att använda denna variant av runor som vi inte förstår innebörden av idag.

Sedan Magnus Celsius på 1670-talet knäckte koden för de stavlösa runorna, och sonen Olof under 1700-talet förtydligat hur man ska läsa dem, har tolkningarna av dessa "snabbskriftsrunor" varit lika lätta eller svåra som vilken annan inskrift som helst. Problemet på den här stenen är att det inte rör sig om vanliga stavlösa runor - det är alltså en egen variant som ristaren använder på den här stenen. Det gör läsningen minst sagt svår.

Ska man läsa runorna som de borde läsas får man följande obegripliga rad:

h a n l a i s s t l r R ? R t t þ t t u R a R i t l

: ikialtr : ak :aluiR : raisþu : stain : þansi : at :
þurbiurn : faþur : sin :

han uaistr hafR uf uaRit leki
rorikR ·  kumytr biu ·  kunlaifR hiuku runaR


"Ingjald och Alver reste denna sten efter Torbjörn, sin fader.
Han har länge varit västerut.
Rörik, Gudmund, Boe, Gunnlev höggo runorna."

Observera att mellanraden alltså är mycket osäker. Förslaget här ovan är Elias Wesséns, och han reserverar sig också för tolkningen. Dessutom tycker han med rätta att runorna utanför själva slingan på höger sida är lika svårtolkade och osäkra. Det kanske inte ens är namn ...
De stavlösa runorna på stenen

En närmare titt på de stavlösa runorna

På den ovan presenterade stenen ska första stavlösa runan vara ett h, och det får man ju lätt genom att sätta dit en huvudstav. Fjärde runan har man tagit för ett u, men borde vara ett l enligt de gängse stavlösa runorna. Sedan följer ett a+i, innan det i mitt tycke märkligaste kommer: s-runan ska vara två korta streck upptill på runslingan enligt Wessén. Runan för t blir själva spetshaken, och R är två streck nedtill istället för två punkter. Det kan jag köpa däremot, men ska det vara någon konsekvens borde de två strecken upptill bli ett m (se bilden bredvid). De snedställda bistavarna upptill tolkas som ett f, och u-runan får tre olika varianter i Wesséns läsning. Han och uarit tycker jag verkar rimligt, men mittenpartiet är rena spekulationer. Man kan lika gärna läsa in ett "ikuari" i texten, och vips har vi en Ingvarssten till! De stavlösa runorna
De stavlösa runorna, som även kallas Hälsingerunor, därför att de första fynden gjordes i Hälsingland, finns på bilden ovan. Grovt förenklat kan man säga att det räcker med att sätta dit en huvudstav på dessa runor för att man ska få fram normalrunorna. Det finns dock några undantag. t.ex. runorna f och b. Man har antagit att det är en form av snabbskrift, som främst användes på trästickor, och alltså var lämpade för att skriva brev (runkavlar) med. Betänk att man ristade i trä med kniv, så det måste onekligen ha varit lättare att använda sig av dessa relativt enkla tecken. Det finns bara ett tiotal stenar med dessa runor, och bara några fåtal där hela inskriften består av de stavlösa runorna.