|
Startsidan
Uppland
Enköping
Norra Ekoln
Grillby och Trögd
|
U 758 Enköping
nu i Afzeliusparken
 
|
Det
här är en väldigt vacker och stilren runsten som
tillskrivs runmästaren Tidkume. Hans
egen signatur har
försvunnit i vänsterkanten, men inskriften och ornamentiken
är så påfallande lik den som finns på U 759, så det är inga problem
att föra även denna sten till hans verk.
Idag står stenen rest i den lilla Afzeliusparken vid den gamla
prästgården i Enköping. När Bureus skrev om den 1642 lär
den ha funnits i dörren till den redan då
förstörda S:t Ilians kyrka. Senare användes den till
grundsten i prästgården, och Dybeck konstaterade att så
fortfarande var fallet när han var där på 1800-talet.
Då låg den till hälften under jord, och när den
några år senare rappades över doldes den helt. Det var
faktiskt så att runstenen glömdes bort, men genom RAÄ:s
arbete återupptäcktes den igen 1947. I samband med detta
togs den fram och restes på sin nuvarande plats.
Ruinerna på bilden här nedanför kommer från den
medeltida kyrkan S:t Ilian, som troligen uppfördes på
1200-talet. Man vet att den fram till 1548 var Enköpings stads
kyrka, men på Bureus tid vid mitten av 1600-talet hade den
rivits. Stenar och annat meterial återanvändes
förstås, och det var så den här runstenen kom att
hamna i prästgårdens grund. Lite längre upp i backen
finns rester från ytterligare en kyrka, men den revs redan innan
S:t Ilian hade börjat byggas.
Kyrkan som idag tjänar som stadskyrka kallas Vårfrukyrkan.
Från början var det en kyrka som enbart var avsedd för
omlanden, dvs alla bönder som bodde utanför Enköpings
hank och stör. Men efter rivningen av S:t Ilian 1548 fick
Vårfrukyrkan även ta hand om själasörjandet
för stadens invånare.
|
ikibirn : ak : þiR : bryþr : litu : risa : stin :
þina : at :
ikhul : faþur : sin :
kuþ : hilbi : anta : hns
btr : þin : h-n : h--
... - : -ar- : -- ... ---- : risti : runaR · þasi
"Ingebjörn och bröderna med honom läto resa denna sten
efter Igul, sin fader.
Gud hjälpe hans ande bättre än han
(har gjort sig förtjänt av. Tidkume) ristade dessa runor."
Ristningsytan är
nött mitt på stenen, och det beror nog mest på att den
som sagt låg som tröskel till den gamla kyrkan.
|
|
|
Ristningen är alltså
utförd av Tiðkumi,
eller Tidkume på dagens svenska. Om honom vet man framför
allt att han var verksam runt Enköping, och det finns ett tiotal
ristningar som man brukar tillskriva honom. Otto von Friesen anser att Tidkume
var elev till Livsten.
Tidkume var dock inte lika skicklig som sin läromästare vare
sig det gäller det konstnärliga eller själva
huggtekniken. Anledningen till att man tror att Tidkume gått i
lära hos Livsten är att de har påfallande likartade
runslingor, och det så karakteristiska rundjuret finns hos
båda.
För en kommentar kring det något märkliga slutet
på inskriften hänvisar jag till grannstenen U 759. Det är inte så farligt
som det låter!
Rundjuret på
stenens mitt
|
|
|
|
