Slaget vid Fyrisvallarna är
omtvistat - var och när ägde det rum, har det
ägt rum
och vilken betydelse hade det i så fall för det
framtida
Sveriges framväxt? En genomgång så god som någon
följer:
Enligt flera litterära källor från medeltiden (bl.a
Saxo
Grammaticus och Odd Snorresson) drabbade den svenske kungen Erik samman
med
sin brorson Styrbjörn Starke omkring år 985. Styrbjörn,
som
var en fruktad vikingahövding, hade tidigare fördrivits
från Svitjod eller självmant lämnat landet när han
krävt sin
del av riket, men förvägrats detta av kung Erik. Efter flera
år
som härjande viking hade Styrbjörn vunnit stor ära och
berömmelse,
särskilt sedan han intagit Jomsborg och besegrat den där
sittande
jarlen, Palnatoke, som dessutom var ovän med kung Harald
Blåtand.
Den danske kungen gillade detta tilltag så till den grad att han
gav
Styrbjörn sin dotter Tyra till äkta och lät honom
behålla
Jomsborg. Därmed hade Styrbjörn genom detta synnerligen
lyckade
företag och äktenskap knutit blodsband med den danske kungen.
Därför
återvände han omsider till Svitjod som en aktad man med en
stor
skara danska krigare och sina jomsvikingar för att utkräva
hämnd
för den oförrätt han ansåg sig blivit utsatt
för.
Kanske for han också för att helt erövra kungamakten i
Uppsala
för sin egen och Haralds räkning.
Styrbjörn landsteg vid Fyrisvallarna och brände sina skepp
varpå han tågade med sin här mot sveakonungen Erik.
Slaget blev blodigt med stor manspillan på båda sidor, men
ingen verkade stå som segrare efter de första två
dagarna. På natten mot den tredje gick Erik till Odenstemplet och
lovade att tillhöra den mäktige asen om tio år om han
bara fick segern. Dagen efter bländade Oden Styrbjörns
kämpar, och de flesta flydde. Många av danskarna hade redan
tidigare flytt eller gett sig av, somliga redan innan slaget, men
Styrbjörns egna edsvurna män ”flydde inte vid Uppsala” utan
stred
tappert tills Styrbjörn föll. Då först flydde de
sista
spillrorna av danskarnas här, men många dräptes av
förföljande
svear – något som i Knytlinga-sagan kallas Fyriselta,
’förföljandet
vid Fyri’. Där låg sedan Toke och Sibbe vid Styrbjörns
sida
och blödde ur sina banesår och blev korpars och ulvars
föda
som isländska skalder skulle ha beskrivit det hela.
Efter denna strid och ärorika seger kom kungen att få namnet
Erik Segersäll.
Se även historien om Sibbe Gode!
|