Sinnerstad, Mörlunda kyrka

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Startsidan
Småland
Vetlanda
Eksjö
Östkusten
Växjö

Sm 144
Sm 145
Sm 147
Sm 152
Sm 154
Sm 155
Sm 160
Sm 161
Sm 164
Sm 166
Sm 169
Sm 170

Sm 152 Sinnerstad, Mörlunda

	Bakom Mörlunda kyrka, mitt i den del av Småland som med kärlek beskrivs av Astrid Lindgren, hittar man denna illa medfarna runsten. Nu är de olika delarna hjälpligt hopsatta med cement, som man kan se på bilden. Tidigare ska stenstyckena ha legat i en sank sänka någon kilometer norr om kyrkan och nere vid Emån. En kronolänsman Svensson rapporterade 1907 om att fragmenten fanns vid ett stenröse och att man vid plöjning i åkern intill samma år hittade tre stenyxor i jorden. Vidare nämner han att folket i byn mycket väl kände till stenen och att den slogs sönder för omkring 80 år sedan, alltså runt 1830-1840. Länsman Svensson berättar även om en bonde som tog hem en av stenbitarna och "använt den till trappsten men varit tvungen att bära tillbaka den, eftersom han inte fick någon ro. Det var en vanlig föreställning, att runstenar och andra fornminnen drog olycka över folk och fä på en gård om man störde gravfriden eller på annat sätt flyttade på föremål och annat. Enda sättet att dränera den magiska kraften var att slå sönder sakerna man hittade, och det är nog precis det som har hänt denna runsten. Tydligen var kraften dock stark nog för att ge bonden problem. Man ska INTE förstöra runstenar med andra ord! Landsantikvarie Hofrén undersökte sedan området och hittade ett av fragmenten hos en annan bonde, där stenen legat som en del i en bro. Ytterligare ett fragment fann han i ett odlingsröse i en hage hos en tredje bonde. Hofrén lät sedan samla ihop alla de delar som hittats och placerade dem i kyrkans vapenhus 1927. Senare hittades en fjärde del och 1944 fogades stenen samman och ställdes upp.
... fi· karþ ... (afti x hk)rulf x faþur sin (uk asr x) uk· ikir "... gjorde ... efter Härjulv, sin fader, och Assur (eller Åsa) och Inger." Partierna inom parentes är från äldre beskrivningar av stenen, men som idag är oläsliga eller förlorade. Namnet Härjulv finns belagt på flera andra stenar och det är ett mycket gammalt namn som även finns på några av de äldsta runinskrifterna. Namnet Assur kan kanske ha varit en felläsning av kvinnonamnet asu, dvs Åsa, men det går som sagt inte att se idag. ikir är kortfomen av Ingigerði, alltså dagens Ingegärd som ju ännu lever som tilltalsnamn.
Det är inte så lätt att se runorna, då färgen för länge sedan borde ha fyllts i. Däremomt står stenen uppställd på en tillräckligt bra plats för att färgen borde kunna hålla längre än vad som verkar ha varit fallet. Själva kyrkan är också värd ett besök om man ändå har vägarna förbi, med sitt märkliga utsiktstornsliknande kyrktorn.