Anundshög, Badelunda, Västerås

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Vs 1
Vs 2
Vs 9
Vs 10
Vs 13
Vs 14
Vs 18
Vs 19
Vs 20
Vs 22
Vs 24

Vs 13 Västerås (Badelunda), Anundshög

Det här är kanske den mest kända stenen i Västmanland, av den enkla anledningen att den står upprest vid Anundshög - Sveriges största storhög. Att den sedan är både stor och ståtlig bidrar förstås, liksom den intressanta texten.

Runstenen låg omkullvräkt och mossbelupen redan på 1660-talet, då den omnämns i Ransakningarna. Vidare berättas det att det ligger en jätte begraven i högen, om det inte är en konung från fordom med namnet Anund. Dessutom är det somliga som

meena der Skall finnas Jordegodz, effter som
lius är syntz der ofta brinna; Men det är wist,
att fordom har där warit Tingzplatz, och rummet
effter Tingzstugu Skorsteenen finnes.

Anundshögen skall alltså dölja på skatter eller åtminstone resterna av en gammal tingsstuga. Här ser man ett exempel på den vanliga föreställningen från medeltiden och framåt i vårt land om fornminnen. Var det inte dvärgar, så var det svartalfer eller annat oknytt som bodde i högen bland drivor av guld och silver. Ljuset om natten avslöjade dem, och då var det givetvis guldglansen som syntes när högen hissades upp på guldpelare eller när osynliga portar gläntades. Runor var det inte många som kunde läsa, så de sågs förstås som trolltecken eller andra magiska symboler. Det är för övrigt en av anledningarna till att man medvetet sprängde runstenar eller sänkte ned dem i en sjö - inte ville man att trolldom skulle drabba gård och fä, så bäst var att skaffa undan dessa trollstenar!

Vreds signatur

x fulkuiþr x raisti x staina x þasi x ala x at x sun x
x sin x hiþin x bruþur x anutaR x
uraiþr hik x runaR

"Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna."

Folkvid är ett ovanligt namn på runstenar, men det finns några närkingska belägg. I de historiska källorna finner man namnet vid två tillfällen; det första är en Folkvid Svipdagsson som figurerar i sagan om Ingjald Illråde, Bröt-Anunds son; det andra är en lagman Folkvid som var gift med kung Sverres syster Cecilia. I samtilga fall rör det sig om svenska män, så om namnet funnits i Norge eller Danmark är ovisst. Heden är förmodligen ett tillnamn från början, eftersom det betyder "luden". Under vikingatid var det nämligen vanligt att man fick ett tillnamn som vuxen, som bättre motsvarade den man var - här rör det sig kanske om en ovanligt hårig karl? Jämför till exempel med den välkände runristaren Öpir, vars namn betyder "roparen". Han var nog en bullrig man. Detta namnskick kan man väl säga går igen senare, i och med att soldatnamnen slår igenom. Eftersom vi i Sverige har haft patronymikon, dvs namngivning efter fadern, så fanns det många Jöns Persson eller Per Jönsson i rullorna under stormaktstiden. Då lade man till Rask eller Stark eller varför inte en Staffan Blixt? Sedan dess lever dessa efternamn kvar!


Skeppssättningarna sedda från högens topp	Stenarna som markerar vägbanken

Själva Anund, som sägs ligga i högen bakom runstenen på bilden ovan, finns det stor osäkerhet kring. Vem var han? När levde han? Finns han omnämnd i andra källor? Är det ens säkert att det är en Anund som vilar där inne? Visst är i alla fall att en Anund har funnits i trakten, och att han varit så betydelsefull att han omnämns som bror till Heden på runstenen. Därmed höjs statusen ytterligare för Folkvid, som säkerligen själv var en lokal hövding, eftersom han bevisligen hade råd att bygga en väg och underhålla en plats av det här slaget. Det har föreslagits allt sedan Peringskiölds tid att den Anund som omtalas här är den kung Anund som omnämns i Ynglingasagan som Bröt-Anund. Sitt binamn ska han ha fått genom att han röjde mark och anlade vägar i en aldrig tidigare skådad omfattning. Problemet är bara att man inte reste runstenar på 600-talet då Bröt-Anund tros ha levat, eller att man kastade upp storhögar på 1000-talet då stenen restes. Det är något som inte stämmer ...

En annan teori menar att det är Olof Skötkonungs son Anund-Jakob det handlar om. Då passar tiden för stenen bättre, men storhögen sämre. Dessutom finns det inga belägg för att Anund-Jakob ska ha haft något med den här trakten att göra över huvud taget. Ännu vildare spekulationer talar om Folkvid som ett kvinnonamn, och att det faktiskt är Ingvar den Vittfarnes hustru som rest stenen! Men då är vi som höres tillbaka i stormaktstidens iver att hylla forntiden så fort tillfälle gives.

Platsen är hur som helst väl värt ett besök, och det är svårt idag att tänka sig att det bara för drygt hundra år sedan var en skogstäckt betesmark här. Skeppssättningarna var för övrigt en potatisåker, och av vägbanken såg man ingenting förran dessa stenar grävdes fram. Intressant är att Eriksgatan drog förbi här, så att det var en viktig knutpunkt står helt klart. Badelundaåsen var en väg, och Mälaren sträckte sig ända hit med sitt vatten.

Den Heden som stenen är rest över.