Den
här runstenen står uppställd inne på Julitas
kultur- och friluftsmuseum (som ägs och drivs av Nordiska museet).
Man skymtar själva mangårdsbyggnaden ("Stora huset") i
bakgrunden, och skulle man kunna vända sig om på bilden ser
man de så kallade Skansenhusen åt andra hållet. Se
bilderna här nedanför.
Stenen hittades vid arkeologiska utgrävningar 1972 i det gamla
klostret som finns på området. Den låg då under
marken, ungefär mitt emellan de två hus som man ser på
bilden. Troligen har stenen fungerat som en tröskel. Beteckningen
på stenen fick den efter publiceringen i Fornvännen
året efter.
Ett enkelt kors har prytt stenens topp, men som synes är stenen
delvis avslagen upptill. Runorna följer annars kanten väldigt
väl, förutom det sista ordet (sin)
som står mitt på stenen.
Ormar är ett inte alltför
vanligt namn i runinskrifter, men förekommer på
åtminstone några stenar till. Torkel däremot är mycket
vanligare. Runorna är tydligt huggna och lättlästa.
Anmärkningsvärt är annars att Julita socken och trakten
där omkring är väldigt fattigt på runristningar.
Innergård vid Skansenhusen
Skansenhusen
"Stora huset"
Jag kände faktisktinte till den här stenen förrän
jag fick syn på den under ett besök på Julita med
familjen. Det är sådana utflykter som kan kallas lyckade!
