|
Startsidan
|
Vr 3 Västra Hovlanda, Hammarö
 
|
Den
här runstenen ser vid en första anblick ut som en komplett
inskrift, men om färgen hade varit kvar skulle man snart kunna
konstatera att runorna är inskrivna i två rader där den
vänstra är avhuggen upptill. På bilden nedan
(från skylten bredvid stenen) ser man Peringskiölds avbildning
från 1700-talet, och då fanns det en bit till bevarad. Var
den delen är idag vet dock ingen.
Som kuriosa kan
även nämnas att stenen kördes ner av en lastbil 1958,
varför man fann det påkallat att flytta stenen till
nuvarande plats.
|
// : biaurn : ris-- (: stin : þin ...)
iftr : iskir : si ...
"Björn reste denna sten
efter Esger, sin ..."
Enligt lokala sägner
bland allmogen handlar inskriften om en kungason som bott på
platsen under vikingatid. Länge fanns här även sex
ättebackar, alltså gravhögar, men de är lite
knepiga att upptäcka idag. En annan historia förtäljer
att en smed tog runstenen för använda den i sin smedja som
härdsten, men givetvis drabbades han av nattliga syner som inte
gick över förrän han återbördat stenen. Man
ska alltså inte förstöra runstenar - tänk på
det!
|
Runorna är
svåra att urskilja när de inte är imålade
|
Det finns en hel del skrivet om den
här runstenen, och givetvis blir lokala fornminnesforskare extra
intresserade när det är så pass ovanligt med
runinskrifter i Värmland. Den äldsta noteringen är
från 1683 i en så kallad "ransakning":
Wedh
W. Hoflanda finss Een steen medh Runske Bokstäfuer På, men
ingen weeth någott Att Berätta om den Samma.
En
regementsfältskär från trakten vid namn Daniel Noreen
hade betydligt utförligare uppgifter att lämna om den
här runstenen. Bland annat skrev han följande:
Stenen
som består af en stor och en liten har iag fördt til bakas,
till sit gambla ställe på Hammarön och gården
Hoflanda därest han ligger på nordre sidan på en
stenrösa uti et giärde, ungefär tiugo ahlnar ifrån
däs rätta ställe warest han af ålder stådt,
och nu är et stall där bygt. Foten af siälfwe Runsten
är af owuligt folck af slagin, som ochså där utmäd
ligger: män ingen runa fins därpå som dock tyckes
höra till de andre runor.
Avslutningsvis kan man
idag bara säga att vi inget vet om de personer som anges på
stenen mer än vilka namn de burit. Vi vet inte ens vilket
släktskapsförhållande de har haft eller vad som
hände Esger. Men så är det å andra sidan med de
allra flesta av våra runinskrifter.
|
|
|
|
