runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö 205 Överselö kyrka

Stenflisan vid Överselö
Det här är en runsten som först hittades 1844 under tröskeln till kyrkan. Den var visserligen splittrad i tre delar, men de passade synnerligen väl ihop, och man lade de tre styckena bredvid varandra vid den södra kyrkogårdsmuren. Dessvärre använde man fotstycket och toppstycket vid en reparation av kyrkan i början av 1880-talet, vilket betyder att dessa delar nu ligger inmurade någonstans i kyrkväggen igen. Därtill blev denna kvarvarande del skadad nere till höger, som synes på bilden.

Ytan är mycket ojämn, men ristaren måste ha varit mycket skicklig på att hantera alla sprickor och kantigheter på stenen. Ornamentiken har varit vackert utförd i böljande slingor och med två fyrfotadjur mitt på stenen. På bilden ser man tydligt det ena av dem.

Det finns några knöliga ställen som inte är helt uttolkade, och dessutom är det svårt att veta vad det har stått, eftersom två av stendelarna som sagt är försvunna. Dybeck och Hermelin har dock som tur är ritat av stenen i sin helhet, men deras läsning är osäker och skiljer sig delvis, framför allt mot slutet. I transkriberingen här nedan har jag satt en parentes om de runor som gått förlorade.

(ikialr : auk : uisti · stainulfr · þaiR
· raistu · s)tain · at · karl · faþ(ur · sin ·
auk· kilaum · at · boan)ta ·
sin· auk·
ika · at · sun · si(n·) auk ·

irnkaiR · at · b(roþur · sin ·
esbern
· auk · tiþkumi · hiuku · runiR
· arikaa : stkink)

"Ingjald och Visäte och Stenulv, de reste stenen efter Karl, sin fader, och Gillög efter sin make och Inga efter sin son och Ärnger efter sin broder. Äsbjörn och Tidkume höggo runorna. (Orökja målade.)"

Det finns en uppenbar felristning - kilaum för Gillög, där k-runan blivit en m-runa. Annars är det framför allt slutet som är svårast att tolka. Att "Tidkume högg runorna" är väl uppenbart, men sedan? Stephens läste "on the rich stone" och Brate "á rétta stæina", det vill säga 'på resta stenar'. Även Hermelin hade sin läsning, medan Dybeck avstod.

Wessén framhåller däremot att det kan vara namnet Orökja bakom arikaa, och att stkink kan ha varit verbet 'stæina' som betyder 'måla'. Det finns en parallell på Sö 347 i Gerstaberg som avslutas med "Äsbjörn ristade och Ulv målade", så tolkningen är helt okej tycker jag. Så länge vi inte vet vilka runor det verkligen rör sig om är det dock svårt att bestämma vem av uttolkarna som har mest rätt!

Brate vill göra gällande att ristaren Tidkume är  densamme som var verksam även i sydvästra delen av Uppland. För detta talar givetvis närheten mellan Selaön och det området, samt detaljer i ornamentiken och inte minst det ganska ovanliga namnet! Se även Sö 213 i Nybble.
Ärnger

Namnet Ärnger i närbild. På bilden här nedanför ser man däremot kyrkans norra vägg.

Överselö kyrka