Ristningen är som sagt skadad och ofullständig, och Wessén tror att det kanske rentav är så att det är osäkert om inskriften någonsin har varit fullständig. Det kanske är en ofullbordad sten eller ett utkast, och det som talar för det är att den första delen av inskriften slutar tvärt, och inte ens minsta spår av runor kan hittas därefter. Jag tycker nog ändå att det låter ganska konstigt att bemöda sig med att rista lite grann i en sten och dessutom resa upp den. Dessutom finns det ju bevisligen ett slut, och varför skulle man göra så? Det låter ologiskt. Kanske har ett stort stycke av stenen helt enkelt flagnat av?