Ristningsytan är förstås skadad efter den omilda behandlingen genom åren, men den lilla delen som saknas till höger i fotändan var skadad redan på Bureus tid enligt de avbildningar som då gjordes. När sedan Celsius var på platsen 1730 kunde han konstatera att den övre delen var sliten och svårläst. Annars tyckte han att det var en "ofantlig steen, och krokog, dock wacker ritning". Tack vare Peringskiölds träsnitt i Monumenta vet vi idag vad det har stått i de skadade partierna på stenen (delarna i parentes ovan).

Brate föreslår att den Balle som omnämns är den kände runristaren Balle, vilket är ganska troligt om man tittar på både runor och ornamentik. Att släktingar fick ett gemensamt namnled, här -björn, kallas för variation inom runforskningen.