Bro kyrka

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Startsidan
Uppland
Enköping
Norra Ekoln
Grillby och Trögd

U 617

U 617 Bro kyrka

	Det här är en sten som det har skrivits om och undrats en hel del över under åren, faktiskt alltsedan Bureus först beskrev inskriften så tidigt som 1599 i Runakänslanäs läräspan. Den satt vid den tiden inmurad i kyrkans vägg vid ingången, och där fick den vara ända tills Dybeck varit där 1865 och påpekat att den borde plocks fram. Året efter restes den således på sin nuvarande plats vid den äldre landsvägssträckningen, cikra 200 m från Bro kyrka. Man vet så klart inte var stenen har stått när den restes, men eftersom inskriften nämner en bro, så har nog stenen stått vid just den bron. En bro under vikingatiden är dock snarare en vägbank som någon hövding i trakten har låtit göra för att man ska kunna gå torrskodd över en sankmark. Att det har funnits gott om sanka områden för tusen år sedan här mellan Härnevi och Bro, det är helt säkert. Men idag är det helt omöjligt att ana sig till var denna vägbank har varit. Stenen är väldigt fint tillhuggen och med jämn yta. Ristningen är väldigt symmetrisk och genomtänkt, men ornamentiken är verkligen enkel med bara ett ringkors i mitten av den ena slingan. Man börjar läsa runorna uppe till höger i den yttre slingan, och fortsätter tills denna tar slut uppe till vänster. Därefter börjar läsningen längst ner till vänster i den "lilla" slingan och går varvet runt.
kinluk x hulmkis x tutiR x systiR x sukruþaR x auk x þaiRa x kaus x aun x lit x keara x bru x þesi x auk x raisa x stain x þina x eftiR x asur x bunta· sin x sun x hakunaR x iarls x saR x uaR x uikika x uaurþr x miþ x kaeti x kuþ x ialbi x ans x nu x aut x uk x salu "Ginnlög, Holmgers dotter, syster till Sygröd och till Göt, hon lät göra denna bro och resa denna sten efter Assur, sin man, son till Håkon jarl. Han var landvärnare mot vikingar med Geter. Gud hjälpe nu hans ande och själ." Det är många som har spekulerat i vem den Håkon jarl som omnämns på stenen kan ha varit. Det finns dessvärre en hel del Håkon-jarlar från tiden att välja på, men ingen är riktigt gångbar. Runologerna är tämligen överens om att stenen är från tidigt 1000-tal, för det vittnar både runorna och ortografin om (och i viss mån ornamentiken). Det gör att vissa jarlar som har förts på tal kan strykas. Den hetaste kandidaten är Ladejarlen Håkon Sigurdsson som dog 995, och som styrde Norge under flera år innan Olav Tryggvasson tog över. Oavsett vilken av de norska jarlarna man vill få det till, så har nog ändå Wessén den troligaste teorin: det rör sig helt enkelt om en lokal jarl som var nog så betydelsefull i den här delen av det som så småningom skulle bli det unga Sveriges hjärtland.	Assur på stenen En intressant detalj i inskriften är annars uikika x uaurþr. Man är inte helt säker på innebörden, men troligen var Assur någon sorts befälhavare för försvaret mot fientligt sinnade vikingar som kunde tänkas komma häråt. Bro låg verkligen strategiskt i så fall, och att Roslagen (Roden) haft just sådant försvar med skeppslag och ledungsmän är historiskt belagt i bl.a de medeltida lagarna.

	Sygröd < Håkon Jarl Holmger
En synnerligen intressant koppling med en av Sörmlands mest kända ristningar, Ramsundsberget, finns i namnen på denna sten. Det verkar nämligen vara samma personer som finns representerade på alla tre ristningarna, och lägger man ett pussel utifrån vad dessa stenar berättar så kan man konstatera att männen troligen dog i England eller någon annanstans utomlands, medan kvinnorna blev kvar med hövdingavärdighet och inflytande vad det verkar. Ginnlög är Holmgers dotter och Sigrid tycks ha varit Holmgers sonhustru. Det gör att de två kvinnorna var svägerskor med varandra. Ginnlög har då kommit från en mäktig familj i Sörmland, tvärs över Mälaren från Bro sett. Giftet måste ha stärkt båda familjerna i både makt och anseende. Släktskapet är utförligare redovisat i texten om Kjulastenen.
	Söder om kyrkan finns en gravhög som länge har kallats Assurs hög. Man antar allmänt att det är samme Assur som fick sin sista vila i denna grav. Idag är den nästan helt bortgrävd, men enligt äldre anteckningar syntes den långväga ifrån. Det var främst under 1800-talet som högen användes till vägfyllnad, och nu kan man på sin höjd skönja hur stor den en gång måste ha varit. Kyrkan syns inte på bilden här bredvid, men den ligger alldeles bakom träden på andra sidan vägen. Torn saknas, men inte historia! De äldsta delarna är från tidigt 1100-tal, vilket betyder att Assurs ättlingar med största sannolikhet var med och byggde eller finansierade bygget av kyrkan. Stenen vid vägen upp mot kyrkan