Skokloster

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

U 641
U 644
U 648
U 649
U 652
U 653
U 654
U 655
U 657
U 658
U 659
U 660
U 661
U 665
U 667
U 668
U 670
U 671
U 674
U 676
U 677
U 678
U 679
U 681
U 683
U 684
U 685
U 686
U 687
U 689
U 811
U 812
U 813
U 814
U 815
U 818
U 819
U 821
U 822
U 824
U 825
U 827
U 828

U 678 Skokloster

	Denna storståtliga sten står rest på en liten kulle utanför Skoklosters kyrkas östra gavel. Det är en spännande runsten på flera sätt, och bara det faktum att den är ristad på båda sidorna (se nedan) är intressant nog. Att sedan Johannes Bureus, vår första stora runforskare, hade några idéer om att han själv var släkt med personerna som omnämns i inskriften gör det knappast sämre. På Bureus tid låg stenen i kyrkogolvet, och blev därför väldigt nedsliten av sockenbornas flitiga trampande genom åren. Det märkliga är att även Celsius såg stenen på sin plats 1727, men när en viss Rothlieb skrev om den 1819 såg han bara baksidan! Alltså måste den ristade hällen ha vänts någon gång mellan de årtalen. På 1860-talet kom sedan den driftige Dybeck förbi under en av sina resor och såg till att stenen helt togs bort ur golvet, men den restes inte på sin nuvarande plats förrän någon gång på 1890-talet. Var runstenen har stått ursprungligen är förstås omöjligt att veta, men vissa lokala sägner gör gällande att den kanske varit rest "vid gamla kyrkan å Flastads ägor". Se mer nedan i Bureus-texten.
antuitr x auk x kulaifr x auk x kunar x auk x haursi x auk x rulaifR x litu x raisa x stain x at x þorþ x faþur x sin fotr x hiuk x runaR "Andvätt och Gullev och Gunnar och Horse och Rolev läto resa stenen efter Tord, sin fader. Fot högg runorna." Som synes är den här ristningen utförd av en av de främsta runmästarna som man känner till namnet på, nämligen Fot. Själva ornamentiken är inte alls lik Fots övriga verk, men runorna är desamma och även säkerheten i linjeföringen. Många hävdar att den arkaiska stilen på ryttaren och hästen skulle innebära att Fot helt enkelt har använt en bildsten av äldre datum, och bara ristat runorna i banden runt motivet. Det är dock inte särskilt troligt, även om stilen är förknippad med bildkonsten under 600- och 700-talen. Troligare är då att det är ett beställningsjobb av den som betalat Fot för ristningen. Kanske är det en känd bild som har varit förlagan, eller kanske det är en bild som intimt förknippas med den döde Tord på något sätt, t.ex. från ett smycke eller en dräktdetalj eller liknande. Det finns ett ganska känt bronsarbete från Veggerslev i Danmark som ungefär visar hur det i så fall kan ha sett ut. Själva stilen är det inget snack om att den stämmer, och det danska fyndet är alltså från 600-talet.	Svärdsryttaren med korset på framsidan. Korset sitter lite snett i en annars väldigt symmetrisk ristning. Bildkälla: http://oldtiden.natmus.dk Här till vänster ses en närbild på spjutryttaren på stenens baksida. Visst finns det likheter med hästen från Danmark?
Slottet lät uppföras av Carl Gustaf Wrangel 1654-68, och är det i särklass bäst bevarade barockslott vi har i vårt land. Släkten Brahe och sedan von Essen har bott här, innan det kom i statens ägo 1971. Nu kan alla som vill följa med på de guidade visningarna.	Även slottet Skokloster är naturligtvis väl värt ett besök, med sina unika och orörda miljöer och samlingar. Här finns till och med en ofärdig bankettsal med verktyg och allt som lämnades av hantverkarna när betalningen uteblev. Även vapensamlingen, kuriosaföremålen och de magnifika konstverken är ett måste för den som söker sig till detta praktfulla minnesmärke från den tid i svensk historia som kallas Stormaktstiden.
	Baksidan på stenen ser mest ut som en runsten som bara väntar på just runorna. En del forskare menar att det är på just det viset också, vilket betyder att den här sidan helt enkelt är ofullbordad av någon anledning. Det är få som motsätter sig tanken att det borde vara runor även i dessa runband. Kanske skulle stenen sparas till kommande generation, men sedan byggdes den in i en kyrka istället på 1200-talet istället? Stenbumlingen är ganska speciell den också, med tydliga lodräta avlagringar som ger ett randigt intryck. Fot har givetvis använt sig av dessa naturliga fördjupningar när han utfört sin ristning, men det har också gett honom vissa problem när huggspåren svänger mot ådringen. Att stenen är tilljämnad råder det inget tvivel om, men den tycks ändå ha varit väldigt välformad från början.
	En närbild på svärdsryttaren på stenens framsida. Lägg märke till Fots ristarsignatur-rad under hästens hovar. Johannes Bureus 1568-1652
På sin släkttavla från 1611, som Bureus lät sätta upp på universitetsväggen i Uppsala, kan man läsa om några av hans förfäder som förekommer på två runstenar från Medelpad. Han hittar bland annat namnet Bure där, liksom en Tord och en Herse. De två sistnämnda är kanske samma personer som på den här stenen? Eller åtminstone av samma släkt, eftersom det var vanligt att man lät namnen gå i arv? Bure hoppades att det var så, men säker kunde han så klart inte vara, och tvärtemot många andra forskare från stormaktstiden så särskilde han sina egna spekulationer från faktiska sakuppgifter. De "bevis" han anförde, förutom namnen i sig, var att det fanns en gammal kyrka i trakten som kallade Byre-kyrkan, och dess ruiner lär ha funnits vid den så kallade Flasta mur. Önsketänkande kanske, men inte helt otroligt att släktskap trots allt fanns. Personerna på den här stenen och de i Medelpad behöver dock inte alls ha med varandra att göra, än mindre behöver de vara släkt med den gode Johan Bure, vår första riksantikvarie.