|
Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar
|
 
|
En
ganska vacker sten, men det är svårt att se på
grund av att bergarten är svart granit och den imålade
färgen
är mörkröd. Tveksamt om den såg ut på det
viset när den var ny, men RÄ målar som bekant alla
runstenar i samma röda nyans.
Stenen sitter inmurad några meter upp på kyrkväggen i
Glanshammar. Man tror att den sitter på samma plats som den
gjorde då kyrkan byggdes på 1100-talet, vilket betyder att
den blev en del av kyrkan bara ett hundratal år efter att den
ursprungligen restes.
På senare år har den vitrappade väggen inkräktat
på en del av den nedre runslingan, så att ett namn har
gått förlorat. Namnet lär väl bli synligt igen vid
nästa renovering eller fasadputs om sisådär 128
år eller så.
Troligen en parsten med Nä 27. Beteckningen 'merki' betyder alltid att stenen
har ingått i ett större
minnesmärke med två eller flera resta stenar. Kanske är
ursprungsplatsen det gravfält som ligger nordost om kyrkan?
|
þorkeR : auk : tu---a : litu : kera
: merki ---R : bruna
: faþur : sin : auk :
moþur : sina : hulmu
"Torger och Tu(lik)a lät göra minnesmärket (efte)r Brune,
fader sin, och sin moder Holma."
Stenen har en tät
ornamentik som är ristad
av en skicklig konstnär, kanske samme man som i Urvalla ( Nä 32).
En
elegant drakslinga som hålls ihop av ett iriskt koppel, och i
mitten
på stenen finns ett fyrfotadjur istället för ett kors.
Runorna fortsätter in i virrvarret av slingrande drakarmar och
annat på stenens mitt. På bilden till höger ser man
den något ovanliga formen på s-runan, ett så kallat
stol-s.
|
|
|
Glanshammars kyrka är
en vacker kyrka med gamla anor och bevarade medeltida
takmålningar. Här finns tre av Närkes runstenar och
dessutom lär det
finnas en inmurad någonstans i närheten av den nuvarande
ingången. Den går under beteckningen Nä 28, men inte
ens Bureus kunde
se den på sin tid. Däremot har han skrivit vad Lars
Mårtenson har beskrivit (se vidare texten nedan). Inskriften
lär ha varit:
"Sven
lät resa stenen efter sin
fader Gunnvat, Rodlögs make. Gud hjälpe hans själ..."
Det är bara att
hoppas på att stenen kommer i dagen
vid någon framtida restaurering eller ombyggnad (om 128 år
eller så).
Kyrkans vackra
innandöme
|
En lustig historia kring
runstenarna i och kring kyrkan är den om fältväbel Lars
Mårtenson. Han kände tydligen självaste Johannes Bureus
och ritade av stenarna i Glanshammar i en liten bok som Bureus så
småningom fick tag på. Mårtenson tillhörde
Närke-Västmanlands regemente år 1640, och upptogs som
fänrik i Gustaf Anreps kompani 1648. Ett år senare dog han i
Prag, men hans minne lever tack vare de avritningar han gjorde helt
på eget bevåg!
Kyrkan sedd
utifrån. Lägg märke till runstenen som
sitter tre meter upp på väggen vid det närmaste
hörnet. Den delen av kyrkan är alltså ett av de
äldsta partierna.
|
|
|
|
|
