|
Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar
|
 
|
Vestastenen
är en så kallad götisk sten. Det innebär att det
bara finns ett runband utan ornamentik eller ormkropp. Den här
stenen är kanske det tydligaste exemplet på att landskapet
Närke är en gränstrakt mellan Mälardalens runstenar
och de något tidigare från Västergötland.
Så här ser många stenar ut från det senare
landskapet, men knappast någon i t.ex. Uppland.
Stenen har flyttats minst en gång - tidigare stod den inne i
skogen som gräns mellan trenne byar: Hjortsberga, Vesta och Kihla.
Men den roligaste flyttningen vittnar Olof Celsius om:
Thenne
stenen hade en Länsman med några
bönder något mehr än 2 alnar i jorden neder-
gräfwit, at jag omöjeligen funnit honom, om
jag icke först råkat them som honom neder-
grafvit. Jag frågade hvarföre the thet giordt?
Svarades at en publication icke länge sedan
uplästes, med befallning, at man sådana
monumenter borde förwara ...
Snacka om
missuppfattning av bevara och förvara!
|
k...-(i)
: riþi : stin : þna : eftR : erbrn : -u...- : sin :
"Gunvi reste denna sten efter Ärnbjörn sin make."
Inskriften är ganska sliten, mest
pga att det är en sandsten. Dessutom finns det uppgifter om att
hobby-runologer på 1800-talet "bättrade på"
ristningslinjerna med hjälp av en kniv, men eftersom sandsten inte
är särskilt hårt, så blev många linjer
ristade som inte fanns där från början.
Troligen står kvinnonamnet kunui
i början, dvs Gunvi. Dels verkar namnet sluta på -i, dels
är det sista ordet förmodligen bunta, alltså 'make'.
Anledningen till att man tror det är
att det helt enkelt inte får plats med broder eller fader eller
så.
Står det bunta,
måste alltså resaren vara en kvinna,
och alltså är det troligt att det första namnet slutar
på
-i, eftersom det är så pass vanligt bland vikingatida namn.
Det är
lite bökigt att hitta hit, men stenen står sydost om Kumla
och söder om Hällabrottet längs en liten grusväg
som går förbi Ytongs fabriksområde. En sommarstuga
ligger alldeles intill på motsatt sida vägen.
|
Ibland har Vestastenen
blandats ihop med den så kallade Kung Kruses sten, men den senare
ligger en bit bort vid ett vägskäl. Den är ingen runsten
ens, utan ett block av en sedimentär bergart med förmodligen
gammal havsbotten från jordens urtid. Ett avtryck i denna sten
har ansetts vara ett fotsteg, varför den även kallats
Fjätasten. En sägen om vem som trampat på den finns
säkert...
|
|
|
|
