runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö 360 Bjuddby, Blacksta
Nu vid Vadsbro prästgård

Ingvar i Vadsbro?
Det här är en runsten som anses vara en tveksam Ingvarssten. Stenen har med andra ord kanske tillägnats någon som försvann tillsammans med Ingvar under hans ödesdigra vikingafärd åren 1036-1041. Den hittades hur som helst av en nämndeman Larsson i början av 1900-talet, då han var ute och plöjde på åkern vid Vadsbro prästgård. Som man kan se mycket tydligt på bilden var stenen bruten mitt itu, men delarna passade väl ihop. 1923 kom Brate förbi på sin cykel och han såg till att stenen restes på den nuvarande platsen invid landsvägen.

Ristaren verkar ha varit lite osäker, med tanke på de felristningar som finns (t.ex. iffir för 'iftir' och bruuR för 'bruþur'). Även runorna är lite speciella i sin form, t.ex. r, u och t, vilket tyder på en inte alltför van ristare. Ornamentiken påminner lite om de två stenarna vid Stora Rytterne kyrkoruin i Västmanland, och det lustiga är att det rör sig om två tveksamma Ingvarsstenar på båda platserna!



Här nedan ser man exempel på runornas form

: þurstin : resti : stin : þisi : iffir : bruuR : sin þurbn :
: sun : ruuts :
farit : uas i : far-nki :

"Torsten reste denna sten efter sin broder Torbjörn,
son av Rut(?). Han hade farit ..."
Slutet på inskriften är det mest svårtolkade, och en teori är att ristaren hjälpligt fixade resarformeln, men gick bet på försöket till versifierat slut. Det står bland annat farit : uas, som nog ska vara ett farin : uas. Man har även funderat på om det är en plats som omnämns i det sista ordet, och två förslag är i så fall Färöarna eller Fårö.
Runformer
Anledningen till att man anser att det kan röra sig om en Ingvarssten är framför allt meningsbyggnaden på slutet - det påminner starkt om liknande inskrifter, men ändå inte. Eftersom det bevisligen är en ovan ristare kan man faktiskt anta att han var så osäker på orden att han helt enkelt gjort en kortversion av den sedvanliga frasen han uaR farin miþ ikuari. På Sö 108 (Gredby i Eskilstuna) kan man läsa en annan version: : han : uaR i : faru : miþ : ikuari.

Jämför man med det inskriftsslutet, skulle det på denna sten istället kunna ha stått något i stil med:

farin : uas : i : faru : miþ : inkuari :
Slutet på inskriften