runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö 52 Märings spång
Bettna

Runstensbiten vid bron
Den här lilla runstenen står uppställd alldeles intill brofästet till den bro som går över Mälsundet i sjön Långhalsen. Platsen hette på 1600-talet Märing Spånge, och man får väl förmoda att det har funnits en enklare bro på platsen sedan gammalt. Området är nog så intressant om man studerar kartans alla namn på gårdar, vikar och platser - det är lätt att föreställa sig att det har sett snarlikt ut även under vikingatid! Några kilometer österut finns en husaby, nämligen Husby-Oppunda, och på östra sidan av sundet ligger en grantäckt bergknalle med namnet Broaskogen. Jag inbillar mig lätt att skogen hetat så i minst tusen år, och kanske gården Bro vid knallens fot är lika gammal som boplats betraktat. Att det bott folk här länge vittnar annars en fornborg om, liksom de otaliga gravfält som ligger utspridda på var sida om den märkligt långsträckta sjön Långhalsen. Ytterligare namn som Grimsviken, Sittuna, Segnesta, Viby, Berga och Valla tyder på mycket gammal bebyggelse.


För en gångs skull en läsbar skylt.

faraukiR : raist(i : stain : þina)si : (a)t : ulaif : faþur sin
han : at : kaiR(uni)


"Fröger reste denna sten efter Olev, sin fader. Han ägde Gerunn."

Den förstörda delen av stenens inskrift sitter inom parentes, men har supplerats efter Peringskiölds teckning. Annars är inskriften tydlig och lätt att läsa. Anmärkningsvärt är slutformuleringen som gör gällande att Olev "ägde Gerunn". Var hon en hustru, en träl eller ett krigsbyte värt att skryta om? Att det verkligen står ägde råder det knappast någon tvekan om.

Runstenen uppmärksammades av Peringskiöld på 1600-talet, men då var den hel. År 1761 skriver en Peter Åvall om Bettna socken, men då nämns stenen över huvud taget inte alls. Man får anta att den kommit bort redan då, för den dök upp först 1935 i samband med att bron och vägen byggdes på sin nuvarande plats. Övre delen av stenen har dock aldrig hittats, även om idoga eftersökningar har gjorts av många hoppfulla stenletare.
Skylten

Ornamentiken är enklast möjliga med en glosögd orm sedd ovanifrån. Ristaren har inte ens bemödat sig med att låta huvudet eller svansen ligga över den andra, utan ristningslinjerna går i varandra. Ormens ögon skvallrar om att ristningen troligen är tidigt 1000-tal.