Redan
Peringskiöld skriver om denna sten i sina Ransakningnar:
Idag sitter stenen inmurad i kyrkans södra yttervägg där
den återupptäcktes 1863 efter att ha varit överrappad
med vit puts.
Stenen är inte helt lätt att upptäcka, men skylten visar
vägen för den osäkre.
x uiglaikR x
auk x kiuli x auk x helgi x auk x iulfastr x
þeiR x
raistu x stain
eftiR x
þorbiarn
"Viglek och Gylle och Helge och Igulfast,
de reste stenen efter Torbjörn."
Läsningen ovan är Wesséns, men på skylten
bredvid stenen står Brates
tolkning (som även finns i Runverket). Brate menade att namnet Igulfast
borde läsas Holfast,
vilket alltså Wessén helt korrekt avfärdar med att
det inte finns några bistavar kvar för en h-runa. Det
är till och med något som är synligt på bilden
här ovanför om man tittar i toppen på runstenen och
lite till höger.
Ormen
i närbild
Stigtomta kyrka som den såg ut i
kvällssolen en sensommardag 2007. Runstenen döljer sig bakom
torngaveln till höger.
