runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö 190 Ytterenhörna kyrka

Stenen vid kyrkan
Det här är en runsten som enligt Dybeck legat som tröskel i kyrkan "sedan urminnes tid". Därför är ristningsytan mycket nedsliten och vissa partier är helt bortnötta. Det övre vänstra hörnet sattes fast sedan man tog ut stenen ur kyrkan och reste den här år 1865. Större delen av stenens nederdel är förlorad, men finns med på äldre avbildningar hos till exempel Peringskiöld.

Som synes är ytan angripen av alger, och när det dessutom rör sig om en rödaktig sandsten så blir runorna tämligen svårlästa.

Ornamentiken är ganska valhänt framställd, men det finns en intressant bild mitt på stenen som föreställer ett fyrfotadjur och en mansfigur som verkar vara en krigare med höjt vapen, troligen en skeggja, dvs en skäggyxa med lite längre skaft. Tyvärr är det huvudena på dessa figurer som är mest slitna på hela stenen, så det är svårt att med säkerhet säga hur de egentligen ser ut. Fötterna på fyrfotadjuret är ganska klumpiga, och det ser ut som om det förmodade lejonet har en sorts snabel som hänger och dinglar. Titta på bilderna här nedanför, så ser man kanske lite bättre hur figurerna ser ut.
Lejonet (eller vad det nu är)

· anun-r · auk · suara--r · auk · finuiþr ·
litu · raisa · stain · þ
insa · iftiR
· usl ·  fa
þur · --- · auk · biurn · at · bruþur · sin
· gu
þ hialbi a-- · hans · þ--
biurn · risti
· runaR

"Anund och Svarald och Finnvid läto resa denna sten
efter Ögisl, sin fader, och Björn efter sin broder.
Gud hjälpe hans ande. Torbjörn ristade runorna."

Det är några ganska ovanliga namn med på den här stenen, kanske framför allt Svarald. Men även usl, dvs Ögisl, är inte helt vanligt.
Lejonet
Yxgubben
Vid kyrkan finner man förutom denna runsten ett par intressanta stenbumlingar som hör till en tid långt före det att runstenarna restes, och som är väl värda en titt om man har vägarna förbi. Det är alltså hällristningar från bronsåldern det rör sig om, och de kan vara upp till två tusen år äldre än runstenen. Det spännande i sammanhanget är ju förstås att dessa hällar hittades bara 400 meter från platsen där kyrkan står idag, och att de därmed troligen visar att det bott folk här åtminstone de senaste 3000 åren, kanske ännu längre tillbaka. En svindlande tanke onekligen!

Man kan se de för tiden så karakteristiska skeppsristningarna på den vänstra bilden här nedanför, och på den högra ser man några av alla de för evigt ristade fotsulor som också är typiskt för bronsåldern. Lägg även märke till de många skålgropar som här är ifyllda med röd färg för att synas bättre. Det finns inget säkert svar på vad de egentligen har använts till, men man tror att de har fyllts med fett och en liten veke, som man sedan tänt på som ett sorts offer. Eller så har man offrat ett mynt eller något annat litet föremål. Detta var något man gjorde långt in på 1800-talet bland allmogen som ett sätt att bli av med tandvärk eller få framgång eller vad det nu kunde vara man var ute efter.

Hällarna hittades på 1890-talet, och var tre till antaler. Den sista biten finns idag på Skansen, och man tror att delarna kanske har ingått i en så kallad hällkista.
Skeppen Fotavtryck
Skepp och skålgropar
"Fotavtryck" och skålgropar