|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
Sö 190 Ytterenhörna kyrka
 
|
Det
här är en runsten som enligt Dybeck
legat som tröskel i kyrkan "sedan urminnes
tid". Därför är ristningsytan mycket nedsliten och vissa
partier är helt bortnötta. Det övre vänstra
hörnet sattes fast sedan man tog ut stenen ur kyrkan och reste den
här år 1865. Större delen av stenens nederdel är
förlorad, men finns med på äldre avbildningar hos till
exempel Peringskiöld.
Som synes är ytan angripen av alger, och när det dessutom
rör sig om en rödaktig sandsten så blir runorna
tämligen
svårlästa.
Ornamentiken är ganska valhänt framställd, men det finns
en intressant bild mitt på stenen som föreställer ett
fyrfotadjur och en mansfigur som verkar vara en krigare med höjt
vapen, troligen en skeggja,
dvs en skäggyxa med lite längre skaft. Tyvärr är
det huvudena på dessa figurer som är mest slitna på
hela stenen, så det är svårt att med säkerhet
säga hur de egentligen ser ut. Fötterna på
fyrfotadjuret är ganska klumpiga, och det ser ut som om det
förmodade lejonet har en sorts snabel som hänger och dinglar.
Titta på bilderna här
nedanför, så ser man kanske lite bättre hur figurerna
ser ut.
Lejonet (eller vad det nu är)
|
· anun-r · auk
· suara--r · auk · finuiþr ·
litu
· raisa · stain · þinsa ·
iftiR
· usl · faþur ·
--- · auk · biurn · at · bruþur
· sin
· guþ hialbi a-- · hans
· þ--
biurn · risti ·
runaR
"Anund och Svarald och Finnvid läto resa denna sten
efter
Ögisl, sin fader, och Björn efter sin broder.
Gud hjälpe
hans ande. Torbjörn ristade runorna."
Det är några
ganska ovanliga namn med på den här stenen, kanske
framför allt Svarald. Men
även usl,
dvs Ögisl,
är inte helt vanligt.
|
|
|
Vid
kyrkan finner man förutom denna runsten ett par intressanta
stenbumlingar som hör till
en tid långt före det att runstenarna restes, och som
är
väl värda en titt om man har vägarna förbi. Det
är alltså hällristningar från bronsåldern
det rör sig om, och de kan vara upp till två
tusen år äldre än runstenen. Det spännande i
sammanhanget är ju förstås att dessa hällar
hittades bara 400 meter från platsen där kyrkan står
idag, och att de därmed troligen visar att det bott folk här
åtminstone de senaste 3000 åren, kanske ännu
längre tillbaka. En svindlande tanke onekligen!
Man kan se de för tiden så karakteristiska
skeppsristningarna på den vänstra bilden här
nedanför, och på den högra ser man några av alla
de för evigt ristade fotsulor
som också är typiskt för bronsåldern. Lägg
även märke till de många skålgropar som här
är ifyllda med röd färg för att synas bättre.
Det finns inget säkert svar på vad de egentligen har
använts till, men man tror att de har fyllts med fett och en liten
veke, som man sedan tänt på som ett sorts offer. Eller
så har man offrat ett mynt eller något annat litet
föremål. Detta var något man gjorde långt in
på 1800-talet bland allmogen som ett sätt att bli av med
tandvärk eller få framgång eller vad det nu kunde vara
man var ute efter.
Hällarna hittades på 1890-talet, och var tre till antaler.
Den sista biten finns idag på Skansen, och man tror att delarna
kanske har ingått i en så kallad hällkista.
|
 |
|
Skepp
och skålgropar
|
"Fotavtryck"
och skålgropar
|
|
|
|
|
