Den förstörda delen av stenens inskrift sitter inom parentes, men har supplerats efter Peringskiölds teckning. Annars är inskriften tydlig och lätt att läsa. Anmärkningsvärt är slutformuleringen som gör gällande att Olev "ägde Gerunn". Var hon en hustru, en träl eller ett krigsbyte värt att skryta om? Att det verkligen står ägde råder det knappast någon tvekan om.

Runstenen uppmärksammades av Peringskiöld på 1600-talet, men då var den hel. År 1761 skriver en Peter Åvall om Bettna socken, men då nämns stenen över huvud taget inte alls. Man får anta att den kommit bort redan då, för den dök upp först 1935 i samband med att bron och vägen byggdes på sin nuvarande plats. Övre delen av stenen har dock aldrig hittats, även om idoga eftersökningar har gjorts av många hoppfulla stenletare.