|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Den
här Ingvarsstenen fanns
på 1600-talet vid den närliggande sjön Bågen. Jag
har inte hittat sjön på någon karta, men mer om detta
längre ner på den här sidan. År
1882 stod stenen enligt uppgift intill ett stall, men det rör sig
troligen fortfarande om den ursprunliga platsen. Det året
flyttades den hur som helst till parken vid Stäringe, och där
ståtar den ännu med sin grinande orm.
Ornamentiken får väl anses vara av det enklare slaget, men
den stämmer väl med övriga Ingvarsstenar i sin
något ålderdomliga stil. Som vanligt står namnet Ingvar
som det första ordet utanför själva
slingan, även om det på den här stenen hamnat
något längre ner än vad som är fallet på
flera av de andra.
Brate ser som så ofta en vers i slutet på strofen:
saR uaR austr
með Ingvari,
dræng sniallan,
sun LiføyaR.
Ormen i närbild
|
: kaiRuatr : auk : anutr : auk :
utamr : rita : stain : at : byrstain :
· bruþur : sin : saR uaR : austr · miþ
ikuari : trik : snialan : sun : lifayaR x
"Gervat och Anund och Otam läto resa stenen efter Byrsten, sin
broder, som var österut med Ingvar, en rask yngling, son av
Livö."
Namnen
är ganska ovanliga på den här stenen. Gervat finns till exempel på
blott en sörmländsk sten och en närkingsk ( Nä 31). OtamR hittar man bara här och Byrsten finns bara på Sö 347 förutom på
denna. Även kvinnonamnet Livö
är okänt annorstädes, men många
kvinnonamn slutar på -øy,
så det är inget konstigt namn på något vis.
|
|
Så till
namnet på sjön Bågen - det är förstås
den närliggande Båven som åsyftas. Jag letade som
hastigast på en karta när jag först skrev om stenen,
men efter ett klokt påpekande via mejl från Bo Zetterqvist
i Djursholm har det klarnat en smula kring detta sjönamn. Tack
för det!
De tidigaste noteringarna om runstenen är från 1600-talet
och stenen har bevisligen inte flyttats, men sjön Båvens
vatten sträckte sig nog ända till Stäringe på
vikingatiden via Forsaån och sjön Uren (som enligt Bo Z
rentav kanske ansågs som en del av Båven), och eventuellt
var det fortfarande farbart vatten även under stormaktstiden.
Dessutom är det ett obestridligt faktum att sjön Båven
under ganska lång tid hette - just det - Bågen! Det är
inte ovanligt att g "förmjukas" till ett v eller i vissa fall f i
ortnamn av äldre datum. Namnet på sjön kommer troligen
av ett fornsvenskt bagher (dialektalt
"båg") som ungefär betyder "motsträvig",
"besvärlig" eller "full av hinder". I det här fallet kan
det ha varit frågan om starka vindar eller varför inte extra
knepiga isar att ta sig förbi. Se även Sö
318 i Sund. |
|
|
|
