runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Uppland
Enköping
Norra Ekoln
Grillby och Trögd


U 760 Enköping
nu i Skolparken

Stenen i parken
Det här är ett verk av den kände runmästaren Livsten. Han har signerat ett antal runstenar i västra Uppland och östra Västmanland, men det finns ytterligare ett antal ristningar som man med stor säkerhet kan tillskriva Livsten. Det roliga med just den här stenen är att den står i närheten av två andra runstenar (U 758 och U 759) som är ristade av en "elev" till Livsten - Tidkume. Det är ju inte säkert att Tidkume har gått i lära hos Livsten som någon sorts gesäll eller så, men helt klart har han låtit sig inspireras av den mer berömde runmästaren.

Idag står runstenen rest i Skolparken, och 50 m åt söder hittar man U 759. Enligt Bureus anteckningar från 1600-talet låg den här stenen som en gravhäll "inne för altaret". Eftersom kyrkan revs glömdes stenen bort, men 1942 grävde man fram kyrkans grunder, och då låg faktiskt runstenen kvar vid altaret! Några år senare restes den på den plats där den står idag.

+ se- ... t + sun sin + afast +
lifsten
+ iuk runi + þsa + at + kuþon trek +

"... efter sin son Åfast.
Livsten högg dessa runor efter en god ung man."
Runstenen hade en något mer rundad form på vänstra sidan när den ristades, men för att passa in i kyrkans golv som gravhäll så jämnades den till. Det gör att man inte vet vad det har stått i inledningen av inskriften, men det är inte svårt att gissa sig till att det står om fadern eller modern som låtit resa stenen efter sin son med det ovanliga namnet Åfast. Man kan gissa sig till en Sigfast, eftersom det var vanligt att man hade s.k. variation i namnskicket, dvs sonen fick en del av faderns namn. I det här fallet -fast i så fall.
S:t Ilians ruin
St.Ilians kyrkoruin
Rundjuret
Typiskt för Livsten är det stora fyrfota rundjuret i mitten på stenen, och gärna att det är flera slingrande ormar som trasslar in sig över hela ytan. Ett annat drag hos denne runmästare är att han gärna följer stenens kant så noga det går med själva runbandet. Upptill blandar sig dessutom runbandsormen in i det övriga ringlandet tillsammans med rundjurets svans på ett tjusigt vis.

En del menar att det är Jellingmonumentet i Danmark som är upphovet till det stora rundjuret och den kämpande ormen. Egentligen ska det vara ett kristet lejon som segrar över den slingrande asatron, men Livsten kanske inte alls har någon dansk tanke i sitt motivval.


En närbild på rundjurets bakdel