Ulunda vad

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Startsidan
Uppland
Enköping
Norra Ekoln
Grillby och Trögd

U 720
U 740
U 742
U 758
U 759
U 760
U 763
U 764
U 765
U 772
U 773
U 774
U 775
U 778
U 779
U 780
U 781
U 782
U 783
U 784
U 785
U 786
U 787
U 788
U 789
U 791
U 792
U 793
U Nyfynd

U 792 Ulunda vad

Det här är en på många sätt intressant inskrift, som har lockat runlärda genom tiderna att försöka sig på en tolkning. Peringskiöld skrev i slutet av 1600-talet att det på en liten kulle vid

"Urlunda Broo i Tillinge Sochn wises under bar himmel En märkelig gammal Runsteen, som woro wärd att förwaras under ett dyrbart Tak ibland fädernseslandetz rareste handskrefne Historieböcker"

Det låter det! Vidare har man läst att den som omnämns på stenen troligen var en kung, eller åtminstone mäktig hövding i detta fylke. Nu blev det inget tak över stenen, utan lång tid låg den ned och hotade att glida i ån. Först 1946 restes sålunda denna sten på sin nuvarande plats vid vadstället.

Den stora diskussionen för runforskarna har gällt formuleringen fu- hfila· far· aflaþi. De stora namnen Stephens, Brate och von Friesen ville gärna läsa något i stil med "väldigt med gods förvärvade han", vilket betyder att den skadade runan i så fall skulle vara ett l.

Nu är det dock så att den här stenen uppvisar så stora likheter med runstenen utanför Överselö kyrka, Sö 207, att man med stor sannolikhet kan säga att det rör sig om samme ristare. Jämför t.ex. den mycket säregna formen på r-runan, eller titta bara på ornamentik och formspråk.På Sö 207 har man tolkat hfila som det fornsvenska hæver, som betyder 'duktig'. Därför kan man förmoda att det är samma uttryck som avses här. Alltså är den skadade runan mer troligt ett r, och då blir formuleringen snarlik den på Överselö-stenen. Då blir det fur hfila, alltså "for modigt, duktigt" till Grekland. Jämför gärna uttrycket på stenen i Apelboda i Närke, Nä 29.

kar lit· risa· stin· þtina· at· mursa· faþur
· sin· auk· kabi· at· mah sin· fu- hfila
· far· aflaþi uti· krikum· arfa· sinum

"Kår lät resa denna sten efter Horse(?), sin fader,
och Kabbe efter sin måg (svåger). Han for dristigt,
förvärvade ägodelar ute i Grekland åt sin arvinge."

Namnet mursa tror Wessén och Jansson är en felristning för hursa, som blir det betydligt vanligare namnet Horsa eller Horse. Man ska vara försiktig med att avfärda vissa runor som rena felaktigheter, men i det här fallet är det rimligt, då Mursa saknar rim och reson som namn betraktat. Med tanke på den konstiga stavningen av ordet þtina (denna), så kan det väl tänkas finnas ett fel till?

Arfa sinum (sin arvinge) i närbild.

Det här är alltså en runsten som är rest efter en av de så kallade Greklands-fararna, dvs nordbor som åkte till den bysantinska östromerska riket för att ta tjänst hos kejsaren i "Den stora staden", Miklagård, eller Konstantinopel som staden egentligen hette. Idag heter samma stad Istanbul.

Det finns ytterligare en runsten i närheten av denna, ungefär 85 meter längs med den gamla väg som drog förbi här. Båda stenarna låg vid den gamla Eriksgatan, men läs mer om detta på sidan med U 793.

Som kuriosa kan nämnas att jag har bidragit med ett antal bilder till en japansk(!) översättning av Mats G Larssons bok om väringarna i österled, och bilden här till vänster pryder bokomslagets baksida! Häftigt va?


Själva vadstället så som det ser ut idag.	Utsikt över vadstället från runstenens läge.