Väppeby

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Startsidan
Uppland
Enköping
Norra Ekoln
Grillby och Trögd

U 720
U 740
U 742
U 758
U 759
U 760
U 763
U 764
U 765
U 772
U 773
U 774
U 775
U 778
U 779
U 780
U 781
U 782
U 783
U 784
U 785
U 786
U 787
U 788
U 789
U 791
U 792
U 793
U Nyfynd

U 775 Väppeby
Nu vid Hjulsta

Den här runstenen står på Hjulsta ägor, men från början stod den vid Väppeby i landsvägskanten. Hjulsta är ett gammalt gods med anor ända från 1400-talet faktiskt. Den äldsta byggnaden (som är bevarad in i våra dagar) härstammar dock från 1500-talet och är ett magasin. Jag är inte säker på om det är den byggnad som syns på bilden här nedan, men otroligt är det inte. Den kallas dock för Hjulsta kloster, men det är väl inte så särskilt troligt att det rör sig om ett kloster från början, utan får väl ses som ett folketymologiskt namn.

Det fattas ett antal runor på den vänstra sidan av stenen, liksom några nere till höger. Det gör att vi återigen har den gode Peringskiöld att tacka för att vi idag kan läsa fler runor än vad som finns kvar. Han avbildade nämligen runstenen i sin Monumenta, och då var det bara några få runor på vänstra kanten som saknades.

Ristaren Tidkume var verksam här i trakten av Enköping, och hans ristningar har tydliga drag av Livsten, och man menar att Tidkume varit elev till den store mästaren. Det är framför allt det fyrfota rundjuret som är typiskt för båda två.

uitarfR· lit· rsa· stin· linsa· ifi(R· asaaiR· a)uk· e(ft)
suain auk· uiker· þau liti· litu· k---rki·
t(iþk)umi· risti· ru(naR) þis

"Vidjärv lät resa denna sten efter Åsger och efter Sven, och Vigärd
de läto göra minnesmärket. Tidkume ristade dessa runor."

Anledningen till att hela stenen idag består av ett antal mindre block är värd att berätta. Dybeck skriver nämligen en rad om detta 1858:

Den store runstenen vid Väpby blef för
några år sedan störtad och sönderslagen
af en bonde, hvars häst en mörk afton
skenade, skrämd, såsom mannen trodde,
af stenen.

Runstenen hittades under den gamla grusvägen, och så småningom fogades bitarna samman och hela stenen flyttades till sin nuvarande plats. Dybeck nämner även ett antal bautastenar som gått samma öde till mötes, samt ett antal gravhögar av ansenlig storlek som försvunnit som grustäkter alldeles i närheten av runstenens ursprungliga plats.

Visst är slingorna och de små huvudena härliga?