Ulunda

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Startsidan
Uppland
Enköping
Norra Ekoln
Grillby och Trögd

U 720
U 740
U 742
U 758
U 759
U 760
U 763
U 764
U 765
U 772
U 773
U 774
U 775
U 778
U 779
U 780
U 781
U 782
U 783
U 784
U 785
U 786
U 787
U 788
U 789
U 791
U 792
U 793
U Nyfynd

U 793 Ulunda

	Den här stenen finner man uppställd vid en gammal körväg mellan ägorna intill bron över Enköpingsån, parallellt med bilvägen. Det är lite knepigt att ta sig hit utan traktor, eftersom vadstället där U 792 står uppställd inte tillåter att man går över utan att man blir blöt om fötterna. Det intressanta är dock att detta med all sannolikhet är den vägsträckning som gällde under vikingatiden och medeltiden; det betyder också att det var här kungen och hans följe for förbi på sin Eriksgata genom riket! Se mer om detta nedan. Markägarna har i olika omgångar bett om att få flytta stenen bort från åkermarken till en gård i närheten. Detta ogillades, men 1924 fann man en lösning genom att ställa den där den står idag. Det rör sig om en bit mark som inte är uppodlad, och som bara ligger 20 meter från den ursprungliga platsen. Alla nöjda och glada! På bilden här nedanför skymtar man runstenen straxt ovanför bildens mitt i höjd med trädkanten. Stenarna i vattnet är troligen ditlagda för 1000 år sedan!
halha x raisti x stin x þina x aftir x hrulf x buonta x sin x kuþ hialbi + at hans "Helga reste denna sten efter Rolf, sin man. Gud hjälpe hans ande." Ristningen är djupt huggen och väldigt lätt att läsa. Formen på korset och ormslingan känns igen från flera andra stenar i området, och både Brate och von Friesen hävdar att det är runmästaren Erik som har varit framme. Namnet Rolf är ganska ovanligt, och ännu ovanligare blir det när den uråldriga h-runan finns kvar initialt. Nedan ses "eriksgatan" från runstenens läge. Min fru står ungefär vid vadet.	Vadet över den lilla Ullbrobäcken.
	Eriksgatan var en färd som den nyvalde kungen gjorde genom det medeltida Sveriges olika landskap för att ta emot herremännens (och kanske några bönders) hyllning. Namnet Erik betyder "ensam härskare" eller helt enkelt kung, därav namnet på denna gamla sedvänja. Gata betyder förstås "väg", men kan även stå för själva färden. I Upplandslagen från 1296 kan man läsa om hur en eriksgata skulle gå till. Först valdes den nye kungen vid det som kallades Mora sten (eller stenar). Riket Sverige var alltså ett valrike, och inte som idag ett arvrike. När kungen väl var utsedd skulle han rida från Uppsala medsols genom riket. Vid respektive landskapsgräns möttes kungen och hans folk av män som skulle följa honom på färden genom landskapet som "gisslan".
Överallt svor undersåtarna att lyda kungen, och kungen lovade i sin tur att han skulle ge folket fred och hålla landskapens lagar. Det som är extra intressant är att Upplandslagen beskriver och namnger de platser där byte av gisslan skedde. Det var med andra ord på de ställen där landskapsgränserna gick, eftersom kungens följe skulle ha en gisslan från respektive landskap. Man lämnade så att säga över kungen till nästa landskap på detta sätt. Tack vare det så går det faktiskt att tämligen exakt bestämma eriksgatans sträckning. Enköping var troligen det enda ställe som passerades två gånger, dvs ut och hem igen. Även i Magnus Erikssons landslag från omkring 1350 står det hur eriksgatan skulle gå till. Av de medeltida svenska kungarna som man med säkerhet vet har ridit eriksgata hittar man Magnus Eriksson (1335), Erik av Pommern (1401), Kristofer (1442), Karl Knutsson (1448–49) och Kristian I (1458) . Den siste kung som reste enligt landslagens bestämmelser var Karl IX (1609). Senare kungar har gjort liknande resor som har kallats för eriksgata, men då har de rest på andra vägar. Vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf gjorde t.ex en sådan tripp i början av sin tid på tronen.