runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Uppland
Enköping
Norra Ekoln
Grillby och Trögd


U 779 Svinnegarns kyrka
Stenen vid porten
Svinnegarns kyrka gömmer på många godbitar i runstensväg, men det här är den enda sten som man besöka utan att kyrkan är öppen. Som man kan se på bilden här nedanför står stenen rest till vänster om kyrkporten.

Svinnegarns kyrka

Länge låg den här stenen som tröskel in till sakristian, och var då övermurad i båda ändarna. Det gör att äldre avbildningar bara har med den nedre halvan av inskriften. När man genomförde en runstensinventering år 1941 låg stenen ännu under ett träskydd, men 1946 togs den fram ur sitt fängelse. Man kan tycka att det var konstigt hur den tidens människor "förstörde" sina förfäders gravstenar på det här sättet, men det var nog snarare så att det var en hedersam sak att få in runstenen i kyrkobygget. Oftast var de ju fullt synliga för besökarna, då ristningsytan vändes utåt. Eftersom en så stor del låg under själva väggen var man tvungen att riva delar av muren på båda sidor om dörren! När detta väl var gjort togs stenen fram och restes på sin nuvarande plats.

iaruntr x raisti x staina + þ ... r + iarl + sun x sin
x
kuþ hialbi + ant hans

"Järund reste dessa stenar efter Jarl, sin son.
Gud hjälpe hans ande!"

Namnen Järund och Jarl återkommer på en sten vid Brunna på andra sidan Svinnegarnsviken, nämligen U 762. Man kan lätt anta att dessa båda stenar är just de två som menas i den här inskriften då det tydligt rör sig om mer än en: raisti x staina. Lika troligt är att fadern och sonen har bott vid Brunna snarare än i närheten av kyrkan. Men till exempel S. Lindqvist tror att den mindre stenen (U 762) restes vid hemmet, medan den här och någon ytterligare bautasten stod uppställd vid en central plats i bygden där fler kunde se den. Kanske är det så, kanske inte.

En ovanlig detalj i sammanhanget var att den del av stenen som legat dold av kyrkomuren visade spår av färg! Färgen som fanns i både runor och slingor bestod av blymönja i svarta och röda toner. Detta är inte alldeles sällsynt, men ändå ovanligt. Se även Sö 92 för ett annat exempel med färgrester, där man även har målat stenen idag. Det finns de som menat att färgresterna inte är de ursprungliga, utan att man målat i sina lokala runstenar långt upp på 1300-talet. Mot detta antagande vänder sig bland annat Sven B F Jansson, som i en uppsats visar att det tvärtom är ganska troligt att färgen faktiskt härstammar från 1000-talet.
Kyrkporten

Kyrkans portal, som till viss del är den ursprungliga från när kyrkan byggdes under medeltiden.

Glosögd orm
Jarl
Den glosögda ormen som är så typisk för många stenar på båda sidor om Mälaren.
Namnet Jarl i närbild. Lägg märke till att både a- och n-runorna är av kortkvist-varianten.