|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
Sö 92 Husby-Rekarne
kyrkogård
 
|
Den
här stenen ser onekligen annorlunda ut på mer
än ett sätt! För det första är den konstfullt
huggen
i relief, för det andra är den målad och för det
tredje
finner man inskriften på vänstra smalsidan.
Ornamentiken
är
av det mer anmärkningsvärda slaget, och att därtill se
stenen
uppmålad höjer förstås skönhetsintrycket.
När
jag var där (aug-03) var färgerna ganska bleka, men
tillräckligt
ifyllda för att man ska kunna föreställa
sig
hur stenen såg ut i nyskick.
Enligt Peringskiölds anteckningar
från år 1686 ska
stenen
ha påträffats i en grav på kyrkogården, men
när
han var på besök i kyrkan var den infogad i ett fönster
med
ristningsytan nedåt. Dessvärre var man inte så
knusslig
på den tiden, så stora stycken av vänstersidan har
därför
blivit brutalt avslagna för att bättre passa in i
fönsternischen.
Tyvärr råkade det vara just den sida där själva
run-
ristningen
återfinns, men 1936 hittade en man vid namn I. Schnell ett stycke
av kanten
i en trädgård vid gården Ålläng! Det visade
sig
att en murare Olsson troligen fört med sig runstycket
under
något arbete någon gång vid 1800-talets
mitt.
|
... · lit
· raisa · st ...
rysu · bro ... · sin · ha ... austr · bali
...
"... lät resa st(enen) ... rysu, sin bro(der). Han ...
österut.
Balle ..."
Som man ser på bilden
här bredvid
fattas större delen av runslingans mitt, men det går
tämligen
enkelt att rekonstruera ungefär vad det kan ha stått.
Först
lär det ha varit ett namn på resaren följt av
" lit ·
raisa · stain · þinsa · at",
alltså
" lät resa
sten denna efter".
Sedan
har det nog funnits ett par runor framför det ej uttydda namnet rysu,
men att det sedan har stått " broder sin" är
väl
inte ett för djärvt påstående. Därefter
kommer
en ny mening:
" han ·
entaþis · austr", alltså " han
ändades österut".
Slutligen kommer
ristarsignaturen "bali
risti".
Det mest intressanta med ristningen är förstås att den
kan
tillskrivas Balle,
som annars mest återfinns längre
österut
(Selaön) eller på andra sidan Mälaren i
Västmanland
och Uppland. Att Balle har
utfört denna ristning är väl
röjt utom
allt tvivel, men ingen hade nog kommit på tanken att det var han,
om
inte fragmentet så tursamt återfunnits. Man ser tydligt att det rör sig
om
samme Balle som
ristat t.ex. Sö 203 bara genom att titta på formen
på b-runan. Karakteristiskt för Balle är
de mycket
öppna
böjarna, som gör att runan nästan ser ut som ett
latinskt
k!
|
Det stod snart klart
att fragmentet tillhörde den illa
åtgångna
runstenen på Husby kyrkogård, så med lite stenlim
fogade man ihop stenen igen!
|
|
|
| En
närmare titt på övre delen av högersidan ... |
...
och här den nedre, fastlimmade, delen. |
|
|
Även
kyrkan tilldrar sig besökarens intresse. För det första
måste
det ha legat en kyrka här i åtminstone 900 år, kanske
ännu längre. Balle var verksam någon gång mellan
1050 och 1070,
och kanske är kyrkan och den kristna begravnings-
platsen lika gammal
som runstenen. Namnet Husby skvallrar hur som helst om att det har
funnits
en kungsgård alldeles i närheten, eller rentav på
samma
plats som kyrkan står på idag. Husbyarna går
långt
tillbaka i tiden - namn som Olof Skötkonung nämns samtidigt
med
dessa - och var förvaltningsgårdar i det som sedermera
skulle
bli ett enat svenskt rike. Jan Guillou får tycka vad han vill,
men
det finns händelser och personer innan hans påhittade Arn
som
i högsta grad bidragit till Sveriges framväxt ...
Bild på en
del av kyrkans vackra tak
|
|
|
|
