Den
här stenen hittades av en slump 1930 medan man höll
på med att ta fram Sö 82 ur
golvet
mellan kyrkan och vapenhuset. Under murbruk och kalkstensplattor
hittade
man delar av det ursprungliga golvet, och denna sten var således
en
av andra stora golvstenar. Lyckligtvis var den runristade sidan
vänd
nedåt, för baksidan är märkbart nedsliten av
åratals
fottramp, och hade runsidan utsatts för samma slitage hade den
näppeligen
kunnat läsas idag.
En tydlig ristning med samma ringkors som flera andra av stenarna runt
kyrkan
uppvisar. Man kan med andra ord vara ganska säker på att det
är
samme ristare bakom de flesta av stenarna runt kyrkan. Se även nyfyndet från 1958 för
ytterligare
information, samt något mer om själva kyrkan. Den Kolben som
omnämns
här har fått just den ovan nämnda stenen rest över
sig,
varför det är lätt att anta att den här stenen
är
något äldre.
+ kulben
· auk · iuli · restu ·
sten · yftiR · ikuar · bruþur · sin
·
"Kolben och Jule reste stenen efter Ingvar, sin broder."
Namnet Kolben är
förstås
ett
tillnamn (den med svarta/mörka ben) från början, men
under medeltiden var det ett inte
alltför
ovanligt namn i kanske främst de västra delarna av Norden.Jule anses också
vara en avledning av
ordet iól, dvs
'jul', som lär betyda midvinterblot.
Kanske
har Jule fötts vid juletiden - vem vet?
