|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
En
mycket spännande sten som ytterligare spär på
hela den här traktens något mystiska fornlämningar och
runstenar.
Här finns förvisso ett ringkors, men också en så
kallad
skräckmask. Den skulle verka som en skräckinjagande varning
för
alla som tänkte skända gravplatsen, och är typiskt
hednisk.
Gamla anteckningar om denna sten avslöjar att den stod vid ett
ställe
som "fordom hetat Ramsbacken",
alltså
Korpbacken. Fantasin kittlar! Denna kulle eller backe lär ha varit
översållad
med gravhögar och stensättningar - och runstenar. (Se Sö 113, nyfyndet
och även Sö 111).
Dessvärre var imålningen ganska dålig när jag var
där,
och när dessutom ljuset låg fel så blev bilden inget
vidare,
men jag passerar väl någon gång i sommar...
Det sista ordet i ristningen är ristat med lönnrunor, och jag
har
försökt att rita dessa här nedanför. De är
inte
så noga utförda, utan mest för att man ska se
principen. Se även bilden här under.
Några av
lönnrunorna
|
:
uiktirfR : auk : tairfR : raisþu
: stain : þansi
: at : þurkil : faþur
: sin þrutar
þiakn
"Vigdjärv och Djärv reste
denna
sten
efter Torkel, sin fader, en kraftkarl"
Så här skulle lönnrunorna ha sett ut om de fortfarande
hade
varit synliga. Tyvärr är de flesta av bistavarna på
stenen
borta, och var det dessutom redan i början av 1900-talet.
Runorna delas in i tre ätter, och när man ska skriva
lönnrunor
börjar man alltid bakifrån i futharken. Den nedersta
lönnrunan
här indikerar alltså tredje ättens tredje runa = þ.
Nästa runa (nedifrån) blir
andra
ättens tredje runa = i,
och så vidare.
Det är inte svårt att läsa lönnrunor, men det
gäller
att veta hur man gör. Det stämmer förstås på
lite
av varje här i världen.
|
þiakn
är, tror man, en titel på
en krigare eller högreståndsperson från
förkristen tid.
Just kombinationen þrutar
þiakn
är relativt vanlig, och anses betyda 'stor krigare' eller
'mäktig
kämpe' eller något i den stilen. Det intressanta
är att
de
två orden ofta står med chiffer eller lönnrunor, som
om
kraften i mannen därigenom blev större. Det är heller
inte
ovanligt med någon form av rungalder
i anslutning till dessa ord, vilket också styrker bilden av att
det
är ett laddat uttryck med delvis magisk kraft och innebörd.
|
|
þrutar står i
sing.genitiv
och är antingen mask. eller fem. I fornisländskan står
det
för 'kraft' eller 'styrka'. Ordet finns på
sammanlagt sju
inskrifter, och det lustiga i sammanhanget är att samtliga kommer
från Sörmland!
þiakn
står i
sing.nominativ och
är förstås maskulint. Det kan betyda olika saker
beroende
på
hur gammal texten är, men 'tegn,
man, kämpe' är bra.
Detta
ord finns på flera stenar och i flera böjningar. Dessutom
är
begreppet mer spritt över hela landet.
En närbild
på "skräckmasken"
|
|
|
|
