|
Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar
|
Nä 29 Apelboda, Glanshammar
 
|
Denna
spruckna, men lagade, runsten står rest mitt ute på en
åkerholme. Det är en intressant sten därvidlag att den
har ett ord inristat som endast finns här - 'fullmanligen'.
Runstenen upptäcktes av bonden Erik Olsson i mitten på
1800-talet när han skulle bygga sig en ny lada. Han sprängde
stenen för att få den i mer lätthanterliga delar, men
när han vände på bitarna upptäcktes runorna. En
länsman Holmblad såg till att Kungliga vitterhetsakademin
fick
kännedom om stenen, så att den kunde räddas åt
eftervärlden. Ett par järnkrämpor håller ihop
stenen, och den har
dessutom fått en delvis ny rot av cement. Stenen är av svart
granit och står rest vid den gamla Eriksgatan
som drog förbi här.
Runorna är vackert huggna och mycket tydliga. Det finns fem
kortkvistrunor bland övriga normalrunor. Ornamentiken är inte
alltför avancerad, men det finns vissa likheter med ormhuvudet
på den här stenen och den vid Nasta (Nä 34),
men även Nä 26 känns
likartad.
Bilden nedan är från en infoskylt bredvid runstenen.
|
bofriþr :
let : resa : eftir : biurn : bruþur : si(n)
: han : uar : farin
: fultrekila
"Bofrid lät resa efter Björn, broder sin.
Han hade farit fullmanligen..."
Alliteration på
slutet i vad som anses vara en långrad på fornyrðislag.
Slutraden kan även tolkas: "...han hade manligen farit vida"
(enligt Sven BF Jansson).
Uttrycket 'fultrekila'
är ett så kallat hapax-ord, dvs ett ord inom
språkvetenskapliga kretsar som bara förekommer på ett
enda ställe. I det här fallet gäller
det bland runinskrifter. Det är väl något för
närkingar
att yvas över, men ordet är även känt från
den
isländska diktningen:
Sjá
hefr mínn /
fótr á fornar brautir / fulldrengila gengit.
"Denna min fot har fullmanligen gått på
gamla vägar."
|
|
|
Ordet fultrekila i
närbild
Stenen sedd så nära det
går att komma utan att delar av den försvinner ur bild.
|
|
|
Åkerholmen
som stenen står på
|
Utsikt
över åkrarna (stenen precis i mitten)
|
|
|
|
