I en anteckning av J.G.
Hallman från 1725 kan man läsa följande:
Denna
häll ligger till en bro twert öfver Landswägen, ther hon
legat
öfver 150 åhr, som en 100 åhrs gammal gubbe i
Kräklinge berättat
för Magist. Hallman, som sade at hans fahrfader tagit henne
ifrån
Korskulle och henne ditlagt. Kan illa läsas.
Stenen har alltså stått på den så kallade
Korskullen vid vägkorset mot Väsby. Därefter låg
den länge som en brosten tvärs över landsvägen,
vilket kan förklara den mycket slitna ytan. När stenen
väl återuppställdes på Väsby äng
knorrade de vresiga bönderna, som menade att den hindrade
jordbruket. Efter diverse turer fram och tillbaka slogs stenen helt
sonika sönder av de sura bönderna, men runt 1900 reparerades
den och ställdes på sin nuvarande plats i
kyrkogårdsmuren. Där får den förhoppningsvis
stå lite mer fredat i framtiden också.
Kräcklinge kyrka är en sevärdhet den också, med
gamla anor och en synnerligen fin klockstapel på
kyrkogården.