|
Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar
|
Nä 11 Hummelsta,
Odensbacken
 
|
Det
här är den enda stenen i Närke med en kristen
bön, men ändå kallas den sedan gammalt för "Odens gravsten"!
Det sägs att stenen vänder sig var gång kyrkklockorna
slår ...
Den står i en stenmur vid infarten till en gård alldeles
utanför Odensbacken, ungefär vid avfarten mot Segersjö.
Här
har den stått sedan mitten på 1860-talet då
gårdsägaren Anders Andersson räddade stenen från
att försvinna ner
i Täljeåns vatten. Idag kan den kännas lite avigt
placerad, men faktum är att det var stora landsvägen som drog
förbi här.
Innan Odensbacken
kom till hette platsen Talby utmarker, och den kulle med
skeppsättning
och domarsäten som ligger i centrum än idag kallades för
just Odens backe. Det fanns nämligen en källa i ena
änden
som bönderna kallade Odens källa och som sades ha stor
hälsokraft.
I andra änden på denna fornminnesrika och ekbeväxta
kulle fanns en kullrig runsten
som kallades för Odens gravsten, och det är alltså den
här stenen.
|
:biurn
: auk : keiruatr : letu : resa : sten
: þensa : eftiR :
eibiurn : faþur : sin :
kuþ : hialbi selu :
hans :
"Björn och Gervat läto resa denna sten efter Ebjörn,
sin fader.
Gud hjälpe hans själ."
Det här är ett
bra exempel på så kallad variation
i namnskicket - Ebjörn
är fadern, medan den ena sonen heter Björn. Det var ganska
vanligt att något eller alla barnen fick del av moderns eller
faderns namn, för att namnet på så sätt skulle
leva vidare i nästa generation. Jämför med dagens
isländska patronymikon (Finbógaðottir t.ex.)
|
|
En vackert ristad sten, där
ornamentiken består av en orm med
iriskt koppel. Tyvärr sover ormen, så ögat
avslöjar
inget om åldern, men man kan förmoda att det är en sten
från första delen av 1000-talet. Diftonger saknas
visserligen, men själva utseendet vittnar om ett tidigt verk.
Säker kan man dock aldrig vara, och Djurklou menade tvärtom
att det var en av de yngsta stenarna.
Nils Gabriel
Djurklou, som har beskrivit Närkes folkliv bättre än
någon
annan, var på besök vid stenen 1849. Om hans möte med
lokalbefokningen
finns följande anekdot att berätta:
"Under det jag var sysselsatt att
afteckna
runstenen hade en mängd av nyfikne åskådare samlat sig
ikring, mycket undrande hvad der månde vara skrifvet. De fleste
trodde att det var Odens grafsten, och sade en gammal gumma vore ej
svårt att veta skriftens innehåll, ty hennes mor hade sagt
henne det. Då jag frågade henne derom svarade hon. Jo
på den ena sidan står det
'Om du vänder mig
ikring,
Får du se underlig ting'.
När en då gjorde det;
så
feck en se att det stod något te läsa på den si'a og -
och det va
'Lägg mig där jag
låg,
annars får du skam för det du såg'.
Och war det bäst
att också göra det, för det är allri nå godt
te
förstöra tocket der."
|
|
|
|
