|
Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar
|
Nä 18 Kumla by, Hovsta
(Nu på Örebro läns museum)
 
|
Det
här är bara ett fragment av en nu förlorad runsten, som
säkerligen har varit både vacker och fylld med intressant
läsning. Enligt Herman Hofberg hittades stenen år 1867 av en
student Er. Hallgren vid Axbergs prästgård. Han hade
skickats till Hovsta sedan man fått nys om att en runsten
så sent som 1812 hade blivit omkullvräkt och
sönderslagen för att tjäna som grund
till ett uthus. Denna "källarbod" hade sedan i sin tur rivits i
början av 1860-talet, och stenbitarna hade lagts i en liten
stenmur. Det var nämligen där, i muren, som unge herr
Hallgren fann detta enda fragment. Han
letade dessvärre förgäves efter fler delar.
Året därpå, 1868, råkade Hofberg själv
komma förbi, och det var kanske tur, för stenen skulle just
användas som fyllnad till en stengrav av gårdsfolket. Han
lyckades få stenen tillbaka till den förra platsen, men
insåg väl riskerna med detta, så stenen hamnade
istället på Karolinska läroverket inne i Örebro.
År 1887 slutligen kom stenen till länsmuseet, där
den alltså finns att beskåda än idag.
Runorna är tydligt huggna och ganska stora. Det verkar ha funnits
ett kors i mitten av stenen, men hur det i så fall kan ha sett ut
är givetvis svårt att avgöra. En van ristares hand
lär ligga bakom denna sten, som om den varit intakt
säkerligen hade konkurrerat med Nä34 som landskapets
vackraste!
Bilden är tagen med tillstånd av Lars
Skoghäll på Örebro läns museum.
|
--n : froknan : tre ... // ... hulmi : sun :
hans : ... y ...
"...sin, en modig ung man ... // ... Holme, hans
son ... (y)"
Det som gör även
denna lilla bevarade del av runstenen intressant är det mycket
ovanliga " froknan tre-".
Det är ett uttryck som annars bara förekommer i en enda
runinskrift, och det är ingen mindre än den inom runkretsar
så välkända Högbystenen i Östergötland
(se bilden här intill). Där omnämns "den djärve
kämpen Åsmund" med
frukn : treks : asmutr.
Det rör sig således om ett förhärligande adjektiv,
som till och med en sådan
hjälte som Sigurd Fafnersbane
har
kallats - frœknan gram.
I Hávamal kan man
även läsa att "givmilda, dristiga män bäst leva...":
Mildir, frœknir
menn bazt lifa
När det gäller
Högbystenen har jag varit där, men inte med kamera, så
den här bilden har jag tagit från Runverkets
sida. (Jag hoppas att de inte misstycker!)
Det här är annars något av en personlig favoritsten,
för den har allt! Den
står naturskönt (hundraårig eklund) på historisk
mark (tidig kyrka) i uråldrig kulturbygd (Röktrakten); den är ristad fram (vanlig
resarformel) och bak (se bild), är på vers (fornyrdislag),
uppvisar ovanliga runor
(maskros-M), har ristarsignatur (Torkel) och är närmare tre
meter hög. DESSUTOM, och det är inte det minst
viktiga, kittlar den
fantasin - vilka var de fem sönerna och vad har de varit med
om?
|
Jag lär återkomma till den här stenen, men det blir nog om
några år (eller kanske tidigare om jag inte kan hålla
mig).
|
|
|
|
