runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar


Nä 34 Nasta, Rinkaby 

Nastastenen
Nastastenen är kanske Närkes märkligaste runsten. Den är uppställd längs gamla vägen mellan Örebro och Glanshammar utanför gården Nasta i Rinkaby socken. Platsen för stenen är intill den gamla Eriksgatan, som drog förbi här. Tidigare har runstenen legat som en brosten och blev därmed väldigt sliten. Om man går efter avbildningar från 1600-talet, så verkar den ha varit ganska nött redan då. Som tur var lät man resa upp den vid vägkanten istället för att låta den ligga kvar där människor, vagnar och djur dagligen passerade på den. En bonde "bättrade på " runorna på 1800-talet, men det blev inte riktigt rätt överallt. Man har dock med stor säkerhet kunnat återställa vissa av ristningslinjerna i sin ursprungliga form.

Nä 34 är tvivelsutan Närkes vackraste runsten, och ristaren måste vara en mästare på trakten med stort konstnärligt sinne. Själva ornamentiken påminner om Livstens verk. Anmärkningsvärt är att det inte finns något kristet inslag, men å andra sidan förekommer sådant sparsamt i hela Närke.

: þureiþ : lit : raisa : stein : eftir : lyþbyurn : sun : sin : nutan

"Toreid (el. Tored) lät resa stenen efter Lydbjörn, sin dugande son."

Ordet 'nutan' betyder duglig eller nyttig. Namnen Toreid och Lydbjörn finns bara på denna sten. Tolkningen är Brates från 1901, men anses väl som den mest troliga idag. En annan tolkning på det första namnet är annars t.ex Torhall (Hofberg).



Här till höger ser man den "skräckmask" som finns i stenens överkant.

Nastagubben
Djuret i nederkant
Rundjuret i stenens nederkant påminner faktiskt lite om det rundjur som man kan se på det berömda Jelling-monumentet i Danmark.
Som kuriosa kan nämnas att en välkänd örebroprofil, Adolf Lindgren, ville flytta stenen in till centrala Örebro år 1914. Han hade nämligen låtit uppföra ett storståtligt hus med tillhörande park mittemot slottet. Huset kallas Centralpalatset och parken således Centralparken, och det var mitt i denna park som direktör Lindgren hade för avsikt att placera Nastas runsten i en samling "råa, vilda stenblock" som intendent Hugo Hedberg skrev i sin förfrågan till Riksantikvarien. Int. Hedberg visste nog svaret innan han fick det, men kände väl av storpampen Lindgrens ivriga önskan. Nu kom aldrig stenen in till Örebro, och tur är väl det - i dess ställe lät man uppföra en staty istället, Befriaren, och den duger gott som äreminne över Adolf Lindgren!

Stenen har även varit förknippad med mycket inom folktron - bl.a så sades den kunna bota tandvärk om man gnagde lite i kanten på stenen.