|
Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar
|
|
Nastastenen
är kanske Närkes märkligaste runsten. Den är
uppställd längs gamla vägen mellan Örebro och
Glanshammar utanför gården Nasta i Rinkaby socken. Platsen
för stenen är intill den gamla Eriksgatan,
som drog förbi här. Tidigare har runstenen legat som en
brosten och blev därmed väldigt sliten. Om man går
efter avbildningar från 1600-talet, så verkar den ha varit
ganska nött redan då. Som tur var lät man resa upp den
vid vägkanten istället för att låta den ligga kvar
där människor, vagnar och djur dagligen passerade på
den. En bonde "bättrade på " runorna på 1800-talet,
men det blev inte riktigt rätt överallt. Man har dock med
stor säkerhet kunnat återställa vissa av
ristningslinjerna
i sin ursprungliga form.
Nä 34 är
tvivelsutan Närkes vackraste runsten,
och ristaren måste vara en mästare på trakten med
stort konstnärligt sinne. Själva ornamentiken påminner
om Livstens verk. Anmärkningsvärt är att det inte finns
något kristet inslag, men å andra sidan förekommer
sådant sparsamt i hela Närke.
|
: þureiþ : lit : raisa :
stein : eftir :
lyþbyurn : sun : sin : nutan
"Toreid (el. Tored) lät resa stenen efter
Lydbjörn, sin
dugande son."
Ordet ' nutan' betyder duglig eller nyttig. Namnen Toreid och
Lydbjörn finns bara på denna sten. Tolkningen är Brates
från 1901, men anses väl som den mest troliga idag. En annan
tolkning på det första namnet är annars t.ex Torhall
(Hofberg).
Här till höger
ser man den "skräckmask" som finns i stenens
överkant.
|
|
Rundjuret i stenens nederkant
påminner faktiskt lite om det rundjur som man kan se på det
berömda Jelling-monumentet i Danmark.
|
Som kuriosa kan nämnas att en
välkänd örebroprofil, Adolf Lindgren, ville flytta
stenen in till centrala Örebro år 1914. Han hade
nämligen låtit uppföra ett storståtligt hus med
tillhörande park mittemot slottet. Huset kallas Centralpalatset
och parken således Centralparken, och det var mitt i denna park
som direktör Lindgren hade för avsikt att placera Nastas
runsten i en samling "råa, vilda stenblock" som intendent Hugo
Hedberg skrev i sin förfrågan till Riksantikvarien. Int.
Hedberg
visste nog svaret innan han fick det, men kände väl av
storpampen
Lindgrens ivriga önskan. Nu kom aldrig stenen in till Örebro,
och tur är väl det - i dess ställe lät man
uppföra
en staty istället, Befriaren, och den duger gott
som äreminne över Adolf Lindgren!
Stenen har även
varit förknippad med mycket inom folktron - bl.a
så sades den kunna bota tandvärk om man gnagde lite i
kanten på stenen.
|
|
|
|