Glanshammars kyrka, sakristian

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar

Nä 4
Nä 8
Nä 9
Nä 11
Nä 12
Nä 13
Nä 14
Nä 15
Nä 18
Nä 19
Nä 20
Nä 23
Nä 26
Nä 27
Nä 29
Nä 30
Nä 31
Nä 32
Nä 34

Nä 23 Glanshammar kyrka

Det är inte helt lätt att få sig en titt på den här runstenen. Den ligger nämligen under golvhöjd som en tröskel in till sakristian i Glanshammars kyrka. Man går bokstavligt talat på den, men en tjock glasskiva skyddar ytan som samtidigt låter den intresserade beskåda runorna.

Stenen var länge borta, så även när Sven BF Jansson skrev Närkes runinskrifter, men vid en ombyggnation av kyrkan 1977 kom den åter i dagen. Istället för att dölja den på nytt lät man fiffigt nog installera glasskivan, och dessutom fick man fram mer av inskriften bakom dörren (se bilden längre ner på sidan).

Den senaste avbildningen innan denna sentida restaurering härrör från Johan Peringskiölds Monumenta, men den var så bristfällig att det inte gick att få ut något vettigt sammanhang av den avritade inskriften. Redan på 1720-talet torde hällen ha varit tämligen sliten, eftersom den ligger precis innanför en dörr, så på sätt och vis har stenen faktiskt bevarats till våra dagar tack vare att ett nytt golv lades ovanpå.

sihrikr lit : resa : sten : eftiR : reþbun : sun sin trek : nutan
: auk : utr : a-- frysten

"Sigrikr lät resa stenen efter Redobogen(?) (Redbjörn?), sin son, en dugande dräng, och Udd och Frösten."

Inskriften har flera ovanliga namn, där det mest svårtolkade är 'reþbun'. Även 'sihrikr' är lite knepigt att fullt ut översätta till ett rimligt namn, liksom 'utr'. Det sistnämnda är troligen Udd (eller Odd om man så vill), men det skulle kunna vara ett Utter också. Det finns en liten fördjupning i u-runan till namnet Udd, men det är nog snarare en naturlig liten grop än en huggen.

Stenen har en vacker ornamentik som tycks följa stenens naturliga reliefer på ett tilltalande sätt. Drakslingan med själva inskriften hålls på plats med ett ganska brett iriskt koppel både upptill och nedtill. Det kan vara så att den här runstenen har varit en lockhäll över en grav, med tanke på att runslingan följer stenens fyrkantiga form så tydligt. Det som talar mot det är dock det faktum att det tycks vara en fotända på stenen, och att den alltså är avsedd att grävas ned en bit i marken. Dessutom står det 'lät resa', men det finns det andra exempel på från gravhällar, så det är inget säkert tecken.