|
Startsidan
Närke
Närkeslätten
Glanshammar
|
 
|
En
av Närkes vackraste runstenar hittades så sent som 1961 av
lantbrukaren Valdemar Melin, när han och några karlar
skulle ta grus på ägorna. Vid en lunchrast dröjde sig
en
av arbetarna kvar för att vända ner stenen i en grop, men
när
han baxade undan stenen såg han att den var full av tydliga runor
-
vilken upptäckt!
Runstenen är ganska skadad, men har reparerats med hjälp av
cement och en kraftig järnten som stadgar invändigt.
Det här är en av fyra stenar i Närke som är
rest
av en kvinna. Som jämförelse kan sägas att omkring 1/4
av
alla stenar i Sverige är resta av kvinnor.
I Närkes runinskrifter är slutorden: "Nä14
framstår, trots sin litenhet, som ett av Närkes vackraste
runmonument." (Sven BF Jansson)!
|
: uibug : risti :
sitin : efitr : -uin
: sun : sin : auk : rikui
"Viborg reste sten efter (Sv)en, sin son, och Rikvi."
Rikvi var antingen syster
till Sven, eller mer troligt
ett halvsyskon eller en släkting på annat vis. Detta p.g.a
att
man har valt att foga namnet till ristningen på sluttampen lite
på nåder,
och
till och med vid sidan av själva runslingan.
Vacker ornamentik med landskapets enda kristna kors, ett ringkors. Ett
iriskt koppel håller ihop den smäckra drakkroppen, vars
mandelformade öga säger att stenen troligen härrör
från omkring 1030-1050.
|
|
|
Runstenen står vid ett
gravfält med flera gravar, domarring och en bautasten (se bilden
intill). Mitt i detta gravfält, verkligen mitt på alla
gravar, står en mangårdsbyggnad av inte alltför
gammalt datum!
En bautasten är
en solitär upprest sten utan inskrift. Ordet bauta brukar översättas med böte,
som betyder 'minne'. Det är alltså en
minnessten över någon eller något som alla i bygden i
alla fall kände till, så en inskrift har inte
ansetts nödvändig. Eller så fanns ingen runristare att
tillgå, eller så hade resaren inte råd.
Enligt uppgift heter
husets nuvarande ägare passande nog Rune! |
|
|
|
