Sävsjö

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Startsidan
Småland
Vetlanda
Östkusten
Eksjö
Växjö

Sm 69
Sm 71
Sm 73
Sm 76
Sm 77
Sm 78
Sm 80
Sm 85
Sm 89
Sm 90
Sm 92
Sm 93
Sm 96
Sm 97
Sm 98
Sm 99
Sm 100
Sm 101
Sm 106
Sm 110
Sm 111
Sm 113
Sm 134
Sm 141
Sm 142
Sm 143
Sm Nyfynd

Sm 77 Sävsjö

	Den här stenen står väldigt vackert alldeles invid den lilla Sävsjön mitt i ett gravfält från järnåldern. Här finns stensättningar, treuddar och gravhögar bevarade, och runstenen står med all säkerhet på den plats där den en gång restes. Den omnämns i Ransakningarna från 1667, och då brukar det vara ursprungsplatser det rör sig om. Gravfältet var dock större vid det tillfället. Det är en ganska stor sten som är närmare tre meter hög, men inskriften är inte av det ståtligare slaget om man ser till ornamentiken - en enkel u-formad slinga och inget mer! Formen för ristningen och några av runorna pekar på att det är en tidig runsten från 1000-talets första hälft. Däremot är själva texten av det historiskt mer intressanta slaget, särskilt i kombination med Sm76 i Komstad en bit bort. Den Gunne som nämns på den här stenen har helt klart dött under resa i Västerled, och det finns fler stenar i Småland som talar om Englandsfärder. Vråe har rest den här stenen, medan Sm76 rests av hans dotter Tova. Kronologin mellan stenarna är därmed fastlagd - den här restes först.
: urai : sati : stin : þonsi : eftiR : kuna : bruþur : sin : han : uaR tauþr : o : iklati "Vråe satte denna sten efter Gunne, sin broder. Han dog i England." Som man kan se på bilden intill finns det fler resta stenar i anslutning till denna runsten, men de är alla bautastenar (dvs resta stenar utan inskrift) eller delar av stensättningar. Beteshagen med gravfältet tillhör Sävsjö Västergård, som ligger bara ett par hundra meter österut. Platsen är väl värd ett besök för den intresserade! Gravfältet
Som man kan läsa på Sm76 var Vråe stallare åt Håkon jarl från Norge. Håkon jarl var en lojal hövding gentemot Knut den Store i dennes strider mot Olav Haraldsson. Håkon hade vid ett tillfälle blivit tillfångatagen av Olav, men släpptes ut ur Norge med livet i behåll. Han flydde till England där Knut den Store tog emot. De två seglade sedan mot Norge igen 1028, och Håkon sätts sedermera som styresman över landet under Knuts beskydd. Håkon fick dessutom Knuts systerdotter Gunhild till gemål, och allt var frid och fröjd ända tills Håkon drunknar året senare i Petlandsfjorden. Det är ungefär vid den tiden som den här stenen är rest. Frågan är om Vråe kom tillbaka i samband med det eller vid något annat tillfälle. Att Gunne varit med till England är ju solkart, och kanske att Vråe nöjde sig med äventyr efter sin herres död tills han själv helt stilla dog i sin familjs sköte i hembygden. Då reste alltså dottern Tova sin sten över fadern (Sm76). Det är sådana här kluriga slutledningar som gör läsandet av runstenar så fängslande och underhållande. Tänk att så få ord ändå kan berätta så mycket om våra förfäders liv!