|
Startsidan
Småland
Vetlanda
Östkusten
Eksjö
Växjö
|
 
|
Den
här fina runstenen står numera rest på en liten kulle
alldeles
vid Vallsjöns strand och intill den gamla vägen. Den nya
vägen mellan Sävsjö och Vetlanda befinner sig bara ett
stenkast söderut, så det är inte så svårt
att hitta hit. Stenen står dock inte på ursprungsplatsen,
för som så många andra runstenar har denna ett brokigt
förflutet.
Inskriften omtalar ett brobygge, och den kavelbro som avses låg
ungefär en och en halv kilometer söder om den nuvarande
platsen. Bron finns kvar än idag invid det som en gång
kallades Runnkärret, men nu är där en stenbro
istället. I början av 1800-talet var stenen försvunnen,
men senare återfanns den som stugutröskel till Wallsjö
Södregård, enligt anteckningar från mitten av samma
sekel. Bondgården och hela byn revs därefter för att
bereda plats åt Vallsjö herrgård, och då
ställdes stenen upp vid vägkanten. 1938 slutligen restes
stenen på den nuvarande platsen av RÄ.
Det är en intressant inskrift på grund av att de tre
sönern alite överdrivet vill visa att Tjälve var deras
far - kanske ligger det en arvstvist bakom?
|
esti : auk : iuar : auk : su(lfa :)
bruþr : þriR :
karþu : bru : þasi : auk : satu : stein : þana :
eftiR :
þialfa : faþur : (sin)
"Visäte och Ivar (eller Joar) och Sylva, tre bröder, gjorde
denna bro och satte denna sten till minne av Tjälve, sin fader."
Namnet Visäte är
kanske mer
känt som namn på en av de mer framstående
runmästarna från Uppland, men här är stavningen
aningen annorlunda. Det andra namnet kan vara antingen Ivar eller Joar,
eftersom de stavades lika
på 1000-talet. Förleden iv-
betyder 'idegran' och io- tror
man står för 'häst'.
Efterleden -ar
är vanligt i flera namn och brukar översättas med 'krigare', 'beskyddare' eller 'spjut'.
|
Runstenen syns till höger på kullen i den
s.k Festängen.
|
De
småländska runstenarna är alla väl huggna och med
tydliga normalrunor utan större avvikelser. På den här
stenen har jag emellertid hittat ett ristningsfel som jag inte har
läst om i några andra källor: n-runan i ordet stein är ju egentligen ett a!
Se bilden här bredvid så kan du själv konstatera detta.
Man ser lätt att stenen jämnats till för att passa som
tröskel, och då har man slagit bort delar av inskriften. Den
fanns dock avbildad redan av Peringskiöld, så läsningen
är säkrad. Stenens högra kant var tämligen
oregelbunden redan i sitt originalskick, om man får tro Bautil.
Stenens mittparti
|
|
|
|
|
