runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Småland
Vetlanda
Östkusten
Eksjö
Växjö


Sm 99 Nederby

Den spruckna stenen
På vardera sidan om den stilla Kroppån finns en runsten uppställd - den här och Sm 100 Glömsjö. Båda är resta för att minnas ett brobygge över ån och sankmarkerna, som då var betydligt större än idag. År 1868 genomfördes en sjösänkning av traktens vattendrag med uppodling av den gamla bottnen som följd. Det gjorde att stenarna idag står en bit från vattnet, men på 1000-talet lär de ha stått alldeles intill brofästet eller där vägbanken började.

Den här runstenen användes förr ofta som plats för våreldar, så den är sprucken och ganska illa åtgången. Som om inte det vore nog anlades en ny väg rakt över stenen 1851, och den redan trasiga stenen blev till vägfyllnadssten. Vid en resa i trakten 1897 av doktor Gyllencreutz från Nordiska museet berättade en gammal man exakt var stenen fanns gömd under vägen, och sexton år senare grävdes stenen fram av Algot Friberg, grundare av Norra Smålands fornminnesförening. Den fogades ihop med cement och restes på sin nuvarande plats.

Notera den ovanliga snurr-ornamentiken!

: þurþR · auk · þurbiourn · karþu (b)ru (þas)i (ef)tiR :
uerskulf
· faþur · sin

"Tord och Torbjörn gjorde denna bro efter Verskulv, sin fader."

De första två namnen på den här stenen är inte särskilt ovanliga, utan tvärtom några av de som förekommer oftast i runsinskrifter. Det sista namnet, Verskulv, är däremot något sällsyntare och tarvar sin förklaring. Det är förstås ett sammansatt namn, där efterleden är det vanliga -ulv ('varg'). Förleden uersk är inte lika lätt att härleda, men man menar att det kommer av virðskr, som helt enkelt betyder 'värendsk'. Det låter ju synnerligen rimligt eftersom stenen står mitt i Värend. En annan teori säger att det är det fornnordiska varsker, som i så fall betyder klok. Det finns ytterligare ett belägg för Värdsk-, nämligen i Sm 1-inskriften vid Aringsås kyrka där det står bunta : uirskum, 'den värendske bonden'.
Över ån mot Sm 100
Utsikt mot Sm 100, men den stenen ser man inte på bilden hur gärna man än vill - busken till vänster skymmer!

I gamla uppteckningar från 1600- och 1700-talen kan man läsa om beskrivningar på lämningar av själva bron och vägen som inskrifterna på de två stenarna omtalar. Numera syns just ingenting mer än några stenar på den dyiga bottnen, eftersom marken omkring sedan länge är kultiverad och vägen flyttad. Det finns dock en annan lämning som gammalt folk muntligen lämnat efter sig på 1880-talet, nämligen en vers som handlar om stenen:

Vänd mig, vänd mig runt omkring
får du se en underlig ting.
Du var en narr, som på mig såg:
Lägg mig som förut jag låg.
Jag har narrat många så.