I mina återgivna runor här ovan har jag använt mig av ett stunget u, alltså ett Y, för att återge det n med en prick som troligen ska läsas gn i 'signe'. Det medeltida runalfabetet skiljer sig en smula från det vikingatida, men egentligen är det samma runor, fast med fler stungna varianter.

Man kan inte veta säkert om det är de två mästersmederna som Gud ska signa, eller om det gäller alla som kommer in kyrkan. Mäster Röding är troligen av tysk härkomst, medan Bo förmodligen kommer från det mer specificerade Friesland. Skickligt utförd smideskonst är det, och skickliga smeder reste runt i Europa då de var eftertraktade hantverkare.

En intressant detalj på den här ristningen är avslutningen "O alfa". Helt klart rör det sig om Kristusmonogrammet som återges i bibeln av Johannes: "Jag är alfa och omega, början och slutet ..." Det märkliga i sammanhanget är dock att runristarna här har kastat om de två grekiska bokstäverna - oklart varför!

En synnerligen vackert ornamenterad kyrkdörr är det hur som helst!