Berga (Ingvar i Skultuna)

runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön Staffan Blixt

Vs 1
Vs 2
Vs 9
Vs 10
Vs 13
Vs 14
Vs 18
Vs 19
Vs 20
Vs 22
Vs 24

Vs 19 Berga, Skultuna bruk

Detta är ännu en av de beryktade runstenar som omnämner Ingvar den Vittfarne. Den står upprest vid den porlande Svartån som rinner fram intill det anrika mässingsbruket i Skultuna. Stenen har ursprungligen stått rest intill en gravhög utanför Berga by - tror man. Den här stenen är ytterligare en i raden av runstenar som hackats sönder, använts till mursten och tröskelsten för att sedan ha spritts ut i smådelar, försvunnit och därefter hittats igen innan några småstycken för alltid är förlorade osv.

Runstenen står ihopfogad och rest bredvid Vs18 i den gamla bruksparken. Det lustiga (eller mindre lustiga för den stackars Gunnald) i sammanhanget är att den ena omtalar en resa västerut, till England, medan den andra berättar om en resa österut - den här! Gunnald hade två söner som båda dog i viking.

Ornamentiken är så typisk för Ingvarstågets stenar: en ganska enkel orm sedd uppifrån som hålls ihop av ett iriskt koppel. Inskriften löper genom hela ormen och vidare runt densamma, och som på så många andra av Ingvarsstenarna står namnet ikuari väl synligt i stenens mitt, utanför ormkroppen. Högst sannolikt har de båda stenarna ristats av samme okände runmästare.

En överdrivet stor bild längre ner på sidan kanske, men vissa stenar är ju så trevliga att titta närmare på - detta är tveklöst en sådan i mina ögon. På något vis representerar den här stenen själva sinnebilden för en av de många ynglingar som slöt upp kring Ingvar när han kallade samman dem för sin resa österut. Den stackars styvfadern Gunnald tycks ha mist både sin styvson Orm och sin äkta son Gerfast vid ungefär samma tid.

khu(nal-)r· (lit...stain· þinsa eft)tir· horm· stob sen· treku
...n· auk· uas· farin· os-r· miþ· ikuari· hiolbi k(-þ · salu h...ns·)

"Gunnald lät resa denna sten efter Orm, sin styvson, en god ung man, och han hade farit österut med Ingvar. Hjälpe Gud hans själ."

Det finns några intressanta detaljer i inskriften som åtminstone bör nämnas här. För det första är ordföljden stob sen utan tvivel styvson vid en översättning. Man kan till exempel jämföra med den närkingska stenen Nä12 utanför Stora Mellösa kyrka, där uttrycket stiukn har tolkats på samma sätt. Vidare stavas namnet Orm med ett initialt h, vilket skulle kunna tyda på att åtminstone ristaren har anknytning till Upplands bygder, eftersom det är tämligen vanligt på stenar därifrån. Att till och med mena att Gunnald och Orm är inflyttade därifrån är däremot mycket långsökt, men likväl kittlande spännande!

De båda stenarna står nu sida vid sida i parken

Ingvarstågets överlevande har man med största sannolikhet konstaterat kom med sitt bud om katastrofen i början av 1040-talet. Eftersom stenarna tycks vara ristade av samme man vid samma tillfälle, får man förmoda att Gerfast som for västerut kanske hade något med Knut den Stores gärningar i England att göra. Kung Knut dog visserligen 1035, men tiden stämmer ändå väl för att Gerfast faktiskt kan ha ingått i tingalidet som en þingamaðr.

Åter till den här stenen då. Det är den enda tvärsäkra Ingvarsstenen i den här trakten, och frågan som osökt dyker upp är varför någon härifrån hörsammat ett upprop från en ung hövding på andra sidan Mälaren? Hur fick han reda på att Ingvar skulle åka? Varför nappade Orm på budet att få följa med? Vilken roll hade Gunnald, hans styvfar? Frågorna är många nog för att börja skriva en roman ...