|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Det
här är en ganska fin gråstensbumling med en lika fin
och stilren ristning, som dessvärre är lite skadad här
och där. Stenen har stått på den här platsen
sedan den ristades, och den lilla bäcken var nog mer vattenfylld
för tusen år sedan än vad den är idag. Ormen
hålls ihop av ett iriskt koppel nedtill, och ett ganska enkelt
kors pryder stenens mitt. Ristarsignaturen hittar man överst i en
bågformad extraslinga, som gör att ristarna verkligen har
utnyttjat stenens yta på ett tämligen konstnärligt
sätt. Att döma av rundjurets utseende är ristningen
troligen från sent 1000-tal.
Själva ristningen är som sagt bitvis ganska medfaren och
avflagnad, vilket medför att flera av runorna är väldigt
osäkra. Wessén
påpekar att ordet (esiþa)R
snarare borde ersättas med ett henaR,
det vill säga hennes.
Likaså är utrymmet för det första namnet i
ristarsignaturen lite för stort för att det bara kan ha
stått kiulr där. Jag
är som vanligt böjd att hålla med den gode Elias
Wessén.
En fränka är,
för den som inte vet, en ingift kvinnlig släkting med samma
arvsrätt som andra i släkten.
|
stain : lit x
raisa stain x e(ftiR) x
esiþi x frinkunu x
sina
x kristr : liti : anta +
(esiþa)R : kunuR koþraR
kiulr · auk : fiþr · þiR ·
ristu ru
"Sten lät resa stenen
efter Äshed, sin fränka. Kristus give lättnad åt
Äsheds själ, en god kvinna. Kjul och Finn de ristade runorna."
|
Det
här är en av två stenar som står uppställda
vid Korpbron strax norr om sjön Eknaren. Den andra stenen heter Sö 140, och står alldeles
intill.
Trakten runt Runtuna är verkligen rik på både
runstenar, tingsplatser och andra fornlämningar från
vikingatid och medeltid, men detta är också ett viktigt
område under exempelvis stormaktstidens 1600-tal, vilket
märks för den som tar lite av sin tid och åker på
de slingrande grusvägarna inom detta ganska avgränsade
kulturlandskap. Tips!
|
|
|
|
