|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Det
här är en vacker runsten med stilren och balanserad
ornamentik. Runorna är djupt huggna och tack vare det har
inskriften bevarats till idag. Stenen låg nämligen som en
tröskelsten in till sakristian, varför mittpartiet har
nötts ned betänkligt. Den övre änden var inmurad
under väggen och klarade sig därför bättre
från nedslitning.
Det ganska enkla korset och ögat på rundjuret skvallrar om
att stenen troligen är från början av 1000-talet.
Stenen står rest vid det säregna porthuset till
kyrkogården runt Lids kyrka. Alldeles intill skymtar man Sö 129 på bilden här intill,
men man ser dem tydligare på bilden här nedan. Den gode Peringskiöld berättar
följande om stenarna:
Noch berättas i
Lijdh Sochen vara en Runsten i Lilla Kyrkieporten i muren. Item en i
Sakerstige dörren.
Namnet þoruþr läser Brate som Torun, men
skulle det inte lika gärna kunna vara Torudd eller Turid eller
något liknande? Se gärna Nä
34 för exempel på annat belägg för namnet
Turid!
Bislingan läser Brate som två verser i fornyrdislag, men det
känns lite långsökt tycker jag:
Hiag Kar
at kunu sina.
De båda stenarna bredvid varandra
|
þoruþr
: auk : stainbog : þaR : rasa : stan : at : modur : sina ·
stanfriþi
iak : kar : ak : kunu sina :
”Torun och Stenborg, de reste stenen efter sin moder Stenfrid.
Högg Kar efter sin hustru.”
Wessén har ett förslag
på läsning som jag köper hellre än ovan
nämnda. Om man tittar på bilden ovan ser man att bislingans
första runa 'i' snarare är ringen som håller fast
ormen. Alltså borde man läsa 'ak', dvs 'och':
"och Kår efter sin hustru."
|
|
|
|
|
