 
|
Det
här är ingen runsten, utan en runhäll. Det betyder med
andra ord att man kan vara helt säker på att ristningen
befinner på exakt samma plats som när den höggs in
för sisådär tusen år sedan. Den finns öster
om den gamla Nyköpingsvägen mellan kyrkorna i Svärta och
Runtuna. Ristningen lär ha upptäckts 1904.
När jag snokade reda på platsen för den här
ristningen susade jag först förbi på vägen
alldeles intill, men snart insåg jag att min markering på
kartan var rätt. Efter att ha vänt en bit bort stannade jag
således efter koordinaterna istället, men var
ändå tvungen att sakta gå längs vägrenen
för att över huvud taget få syn på ristningen.
Omarkerad, oskyltad och oifylld kan den knappast ha många
besökare!
För en gångs skull gör jag avkall på min
självpåtagna policy att inte ha en kritad ristning som
"huvudbild", men i det fallet är runorna knappt ens skönjbara
om jag inte gör så (se nedan).
|
otrukr · ahmuntr : sihraifr :
þaiR : litu : hakua : stain : at :
bofa : faþur : sin · snialan ·
"Otrygg, Agmund, Sigrev, de läto
hugga stenen efter
Bove, sin kloke fader."
En typisk ristning enligt
runstensformeln, med tillägget snialan på slutet
som förstärkning av den gode faderns eftermäle. En enkel
slinga och ett lika enkelt kors pryder dess mitt.
|
Ristningen
som den ser ut oifylld
|
