|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Det
här är verkligen en annorlunda sten, och det är väl
inte helt säkert att någon har tolkat inskriften korrekt.
Runorna är förvisso väl huggna och lättlästa,
men efter den så kallade runstensformeln kommer en passage med
stavlösa runor, och efter dessa en radda namn som jag (och fler
med mig) anser vara mycket osäkra.
Stenen står mitt emellan gårdarna Skarpåker och
Ärsta, som ligger någon kilometer söder om Runtuna
kyrka. Här hittades den i jorden 1863 och restes på samma
ställe året efter.
Korset och rundjurets huvud är idag så gott som
omöjliga att känna med fingret, men finns väl
dokumenterade från tidigare avbildningar.
Givetvis är det de stavlösa runorna som röner
störst intresse på denna sten. Helt klart är att
ristaren velat få med mer än vad runslingan erbjuder, men
eftersom det finns extrarunor utanför i alla fall, så
känns det lite krystat. Det kanske har funnits en annan anledning
till att använda denna variant av runor som vi inte
förstår innebörden av idag.
Sedan Magnus Celsius på 1670-talet knäckte koden för de
stavlösa runorna, och sonen Olof under 1700-talet förtydligat
hur man ska läsa dem, har tolkningarna av dessa
"snabbskriftsrunor" varit lika lätta eller svåra som vilken
annan inskrift som helst. Problemet på den här stenen
är att det inte rör sig om vanliga stavlösa runor - det
är alltså en egen variant
som ristaren använder på den här stenen. Det gör
läsningen minst sagt svår.
Ska man läsa runorna som de borde läsas får man
följande obegripliga rad:
h
a n l a i s s t l r R ? R t t þ t t u R a R i t l
|
: ikialtr : ak :aluiR : raisþu :
stain : þansi : at :
þurbiurn : faþur : sin :
han uaistr hafR uf uaRit leki
rorikR · kumytr biu · kunlaifR hiuku runaR
"Ingjald och Alver reste denna sten efter Torbjörn, sin fader.
Han har länge varit västerut.
Rörik, Gudmund, Boe, Gunnlev höggo runorna."
Observera att mellanraden
alltså är mycket osäker. Förslaget här ovan
är Elias Wesséns,
och han reserverar sig också för tolkningen. Dessutom tycker
han med rätta att runorna utanför själva slingan
på höger sida är lika svårtolkade och
osäkra. Det kanske inte ens är namn ...
|
En närmare titt på de stavlösa runorna
|
| På
den ovan presenterade stenen ska första stavlösa runan vara
ett h, och det får
man ju lätt genom att sätta dit en huvudstav. Fjärde
runan har man tagit för ett u,
men borde vara ett l enligt
de gängse stavlösa runorna. Sedan följer ett a+i, innan det i mitt tycke
märkligaste kommer: s-runan
ska vara två korta streck upptill på runslingan enligt
Wessén. Runan för t
blir själva spetshaken, och R
är två streck nedtill istället för två
punkter. Det kan jag köpa däremot, men ska det vara
någon konsekvens borde de två strecken upptill bli ett m
(se bilden bredvid). De snedställda bistavarna upptill tolkas som
ett f, och u-runan får tre olika
varianter i Wesséns läsning. Han och uarit tycker jag verkar rimligt,
men mittenpartiet är rena spekulationer. Man kan lika gärna
läsa in ett "ikuari" i
texten, och vips har vi en Ingvarssten
till! |
|
| De
stavlösa runorna, som även kallas Hälsingerunor,
därför att de första fynden gjordes i Hälsingland,
finns på bilden ovan. Grovt förenklat kan man säga att
det räcker med att sätta dit en huvudstav på dessa
runor för att man ska få fram normalrunorna. Det finns dock
några undantag. t.ex. runorna f och b. Man har antagit att det
är en form av snabbskrift, som främst användes på
trästickor, och alltså var lämpade för att skriva
brev (runkavlar) med. Betänk att man ristade i trä med kniv,
så det måste onekligen ha varit lättare att
använda sig av dessa relativt enkla tecken. Det finns bara ett
tiotal stenar med dessa runor, och bara några fåtal
där hela inskriften består av de stavlösa runorna. |
|
|
|
