runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö Fv1948; 282 Ludgo kyrka
nyfynd från 1937

Ludgo kyrkas ena sten
Den här behändiga lilla runstenen står uppställd vid grinden i kyrkogårdsmuren, och på andra sidan hittar man Sö 134. Dessa två stenar hör definitivt ihop, och man börjar således läsningen på den här stenen för att fortsätta på den andra.

I Fornvännen från 1948 finns detta fynd beskrivet, men man hittade stenen redan 1937 en halvmeter under jord vid det Drakenhielmska gravkoret. Som synes har den varit kluven i två stycken, och bitarna kom alltså i dagen vid restaureringen av kyrkan.

Enkel ornamentik med stram komposition, men med goda proportioner och ett vackert ringkors.

En bro kunde på 1000-talet lika gärna vara en vägbank eller en massa bråte över en sankmark som gjorde att man kom torrskodd förbi. En gudi behagelig gärning var det hur som helst att "låta göra bro" vare sig man hette Jarlabanke eller Gudmund och Gisla!

: kuþmuntr : auk : kisla : þaun : litu : kiara : bro

"Gudmund och Gisla, de läto göra bron ..."

Runorna är lättlästa, och skulle man eventuellt tveka om att namnet kisla istället skulle kunna vara kisle - alltså ett mansnamn - så finns det ett bra ord som hjälper till med tolkningen! Det lilla ordet þaun står i dualis, vilket signalerar att det rör sig om två personer av motsatt kön - således blir det en han och en hon. Dualis är en form av numerus som vi inte har kvar i svenskan i dag, utan vi nöjer oss med singularis (ental) och pluralis (flertal).

Så här ska skyltar vid runstenar se ut!
Skylten