|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
 
|
Detta
är helt klart en av de mer spännande runstenarna som finns
att beskåda i Sörmland! Den är vacker, den är
tydlig och den har ett mystiskt slut med stavlösa runor.
Sådant gillar jag!
År 1883 fanns den här stenen i en hage vid Skarpåker,
men sedan "finnarna ej tvekade" att sätta en dynamitgubbe i
stenen, blev den sprängd i hundra bitar! En arrendator Nordlund
såg att det fanns runor på spillrorna, och skyndade sig
därför att dölja stenarna i en bro som byggdes i
närheten. Turligt nog upptäckte "antiquitetsforskare Boije"
på resa vad som hänt och såg till att resterna
samlades ihop och att stenen åter blev ihopfogad. Därefter
tycks den ha blivit förd till kyrkan för att om möjligt
få den infattad i kyrkväggen, men då detta inte gick,
blev den liggande på greve Cronstedts vedbacke i mer än 40
år! 1929 restes den av den då sittande greven på
Lindö - Hans von Rosen. Där står den alltså
än idag, även om infarten till godset som synes är
från ett annat håll nu för tiden.
Men det är inte så lätt att hitta till stenen utan GPS
ens om man vet ungefär var den ska stå. Själv var jag
på den gamla fyndplatsen vid gården Skarpåker och
letade, men när inte ens gårdens ägare visste vad jag
pratade om, så insåg jag att något måste vara
fel. Av en slump fick jag se att det var en runsten markerad på Gröna
kartan vid godset Lindö mellan Runtuna kyrka och Lids kyrka.
När vi stannade till där fann vi den förlorade stenen i
ett buskage! Det kan löna sig att läsa på lite
bättre innan man ska ut på runstensjakt.
Godset Lindö från stenens
läge
|
kunar :
raisþi : stain : þansi : at lyþbiurn : sun : sin :
iarþsalr ifna uk ub himi n
"Gunnar reste denna sten över
Lydbjörn, sin son.
Jord skall rämna och himmelen däröver. (v.Friesen)
eller Himlarnas jordsal och himlen
däruppe. (Brate)"
Inskriftens första del
är en helt vanlig "resarformel", men sedan kommer något
mycket intressant och ovanligt, ja nästan unikt! De stavlösa
runorna återger vad det verkar en rad ur någon nu
förlorad versberättelse, men som säkerligen var
litterärt eller andligt allmängods när stenen ristades.
|
|
|
Otto von Friesen har ett mycket
intressant förslag och jämför ur Völuspa:
Surtr ferr
sunnan
með sviga lævi.
Skínn af sverði
sól valtíva.
Grjótbjorg gnata
en gífr rata,
troða halir Helveg
en himinn klofnar.
|
Surt
far från söder
med käppars
fördärv (eld).
Det skiner av svärdet,
de fallnas guds sol.
Bergklippor brakar
och troll kommer ut,
män går på Helväg
och himmelen rämnar.
|
Ur Snorres Edda,
övers. Karl G. Johansson och Mats Malm
Skeppet
mitt på stenen tolkar von Friesen vidare som dödsskeppet som
ska föra den döde över till nästa värld, som
ska bestå även när "himmel och jord förgås".
För läsning av stavlösa runor hänvisar jag till
stenen vid Österberga, Sö 159. |
iarþ
sal rifna uk ubhimin
jorden skall rämna och himlen
därovan
|
|
|
|
