|
Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker
|
|
Det
här är den andra av de två runstenarna som står
vid badplatsen i Nyköpingsån. Första anteckningen om
stenen är från 24 juli 1935, då intendenten vid
Södermanlands Länsmuseum fick reda på att en sten med
runor på hade hittats av några badande. Stenen hade
nämligen länge varit ett hinder för badgästerna,
och när man till slut baxade upp den fanns det alltså runor
på den - vilket fynd! Snart nog fiskade man upp de andra
två delarna till stenen, och vips hade man så gott som hela
stenen bevarad. Kanske är det samma sten som Peringskiöld
omnämnde när han var vid platsen, men det enda man får
veta via hans anteckningar är att den redan då låg
under vattnet.
Släbro hage, som platsen länge har kallats, ligger vid ett
ställe där Nyköpingsån bryter igenom en ås.
Här måste det sedan gammalt ha varit naturligt att korsa
ån, och dessutom finns det källor som talar om en "bro"
på platsen. Det är dock oklart om det har varit en fribro
eller en mer klassisk vikingatida bro (stenar och annat som man helt
enkelt har slängt i ån för att mer eller mindre
torrskodd komma över). Ortnamnen Släbro och Broby en bit bort
talar dessutom sitt tydliga språk om platsens betydelse som
vadställe. Bara någon kilometer längre ner längs
ån hittar man Harg, där den vikingatida handelsplatsen
förmodligen var belägen. Det är med andra ord
föregångaren till "den nya köpplatsen", som
Nyköping betyder.
Namnet Släbro finns för övrigt belagt från
1400-talets början, och heter då i Slædhabro.
Förleden kan knappast vara något annat än 'släde',
alltså en bro för slädar. En sådan bro
måste tveklöst ha varit en fribro, men frågan är
ju hur länge en sådan bro har funnits just här.
Se även Sö 45 som står
uppställd alldeles intill. |
hamunr : ulfR raisþu : stain :
þinsi : efti : hrulf : faþur : sin :
ayburg : at : unir sin þaiR otu : by : slaiþa : bru
+ fraystain : hrulfR oþru toR þiakna
"Håmund (och) Ulv reste denna sten efter Rolv, sin fader,
Öborg efter sin man.
De ägde byn Släbro, Frösten (och) Rolv, dugande
män."
Sista strofen är som
alltid när þru toR
þiakna ( þrottaR
þegnaR) skrivs huggna med någon form av
lönnrunor, i det här fallet kvistrunor. Se gärna Sö 112 i Kolunda för en
närmare genomgång av detta runstensfenomen.
Den här stenen är troligen en av de äldsta runstenarna i
den här delen av Sörmland, och det antagandet grundar sig
dels på runornas och ordens form, dels på att runorna
är ristade i fem lodräta rader. Den främsta anledningen
kanske ändå är det ansikte som stirrar på oss
likt en vredgad Tor eller så. Typiskt ålderdomligt oavsett
vem det föreställer! Även det mycket blygsamma korset
längst ner på stenen känns som ett tidigt stildrag,
liksom att det är tegnar som
omnämns så klart.
Frösten och Rolv har tillsammans ägt byn Släbro. Kanske var de
bröder. På Sö 45 kan man
läsa om Gerfast och Estfare som har rest sin sten över
Frösten, och det är väl ganska troligt att vi har med
samma släkt att göra! Se nedan.
|
En
"skräckmask" eller Tors ansikte?
|
Rolv
|
gift
m Öborg
|
|
Frösten
|
gift
m ??
|
|
|
|
fick sönerna
|
|
|
|
Håmund
|
Ulf
|
|
Gerfast
|
Estfare
|
Vagn
|
|
Så
här kanske släktskapet har sett ut. Vagns öde kan man
bara spekulera i, men att han tydligen var död när Sö 45
restes råder det väl knappast något tvivel om? Vem
Frösten varit gift med vet vi heller inget om, men att både
Rolv och Frösten var viktiga personer - det kan vi nog vara
säkra på! |
|
|
|