runstenar runor Uppland Sörmland Närke Västmanland Småland Ingvar Sigurd futark Frösön  Staffan Blixt

Startsidan
Sörmland
Eskilstuna
Strängnäs
Yngaren
Nyköping
Södertälje
Vingåker


Sö 367 Släbro 

Släbrostenen
Det här är den andra av de två runstenarna som står vid badplatsen i Nyköpingsån. Första anteckningen om stenen är från 24 juli 1935, då intendenten vid Södermanlands Länsmuseum fick reda på att en sten med runor på hade hittats av några badande. Stenen hade nämligen länge varit ett hinder för badgästerna, och när man till slut baxade upp den fanns det alltså runor på den - vilket fynd! Snart nog fiskade man upp de andra två delarna till stenen, och vips hade man så gott som hela stenen bevarad. Kanske är det samma sten som Peringskiöld omnämnde när han var vid platsen, men det enda man får veta via hans anteckningar är att den redan då låg under vattnet.

Släbro hage, som platsen länge har kallats, ligger vid ett ställe där Nyköpingsån bryter igenom en ås. Här måste det sedan gammalt ha varit naturligt att korsa ån, och dessutom finns det källor som talar om en "bro" på platsen. Det är dock oklart om det har varit en fribro eller en mer klassisk vikingatida bro (stenar och annat som man helt enkelt har slängt i ån för att mer eller mindre torrskodd komma över). Ortnamnen Släbro och Broby en bit bort talar dessutom sitt tydliga språk om platsens betydelse som vadställe. Bara någon kilometer längre ner längs ån hittar man Harg, där den vikingatida handelsplatsen förmodligen var belägen. Det är med andra ord föregångaren till "den nya köpplatsen", som Nyköping betyder.

Namnet Släbro finns för övrigt belagt från 1400-talets början, och heter då i Slædhabro. Förleden kan knappast vara något annat än 'släde', alltså en bro för slädar. En sådan bro måste tveklöst ha varit en fribro, men frågan är ju hur länge en sådan bro har funnits just här.

Se även Sö 45 som står uppställd alldeles intill.

hamunr : ulfR raisþu : stain : þinsi : efti : hrulf : faþur : sin :
ayburg : at : unir sin þaiR otu : by : slaiþa : bru
+ fraystain : hrulfR oþru toR þiakna


"Håmund (och) Ulv reste denna sten efter Rolv, sin fader,
Öborg efter sin man.
De ägde byn Släbro, Frösten (och) Rolv, dugande män."

Sista strofen är som alltid när þru toR þiakna (þrottaR þegnaR) skrivs huggna med någon form av lönnrunor, i det här fallet kvistrunor. Se gärna Sö 112 i Kolunda för en närmare genomgång av detta runstensfenomen.

Den här stenen är troligen en av de äldsta runstenarna i den här delen av Sörmland, och det antagandet grundar sig dels på runornas och ordens form, dels på att runorna är ristade i fem lodräta rader. Den främsta anledningen kanske ändå är det ansikte som stirrar på oss likt en vredgad Tor eller så. Typiskt ålderdomligt oavsett vem det föreställer! Även det mycket blygsamma korset längst ner på stenen känns som ett tidigt stildrag, liksom att det är tegnar som omnämns så klart.

Frösten och Rolv har tillsammans ägt byn Släbro. Kanske var de bröder. På Sö 45 kan man läsa om Gerfast och Estfare som har rest sin sten över Frösten, och det är väl ganska troligt att vi har med samma släkt att göra! Se nedan.
Släbrogubben

En "skräckmask" eller Tors ansikte?

Rolv
gift m Öborg

Frösten
gift m ??



fick sönerna



Håmund
Ulf

Gerfast
Estfare
Vagn
Så här kanske släktskapet har sett ut. Vagns öde kan man bara spekulera i, men att han tydligen var död när Sö 45 restes råder det väl knappast något tvivel om? Vem Frösten varit gift med vet vi heller inget om, men att både Rolv och Frösten var viktiga personer - det kan vi nog vara säkra på!