|
Startsidan
Uppland
Enköping
Norra Ekoln
Grillby och Trögd
|
 
|
Den
här runstenen står i den så kallade Korsbacken i
närheten av Säva gård och bro. Den upptäcktes 1944
då en bonde lät spränga stenen för att forsla bort
den från en åker en bit från dagens
uppställningsplats. Till hans försvar ska sägas att
ristningsytan var vänd nedåt och att han genast anmälde
sitt fynd. Som tur är kan man tydligt läsa det mesta än
idag tack vare djupt huggna runor samt att den största skadan
hamnade mellan själva runslingorna.
Det här är ett verk av den kände runmästaren Visäte,
som har gjort ett
tjugotal ristningar i framför allt sydöstra Uppland. Det
här är den västligaste som man känner till, men
kanske också den bästa av hans hand!
Platsnamnet Säva hette
år 1376 Siviawadh,
som alltså betyder 'vadsället
där säv växer'.
Troligen har den här stenen ursprungligen stått
uppställd intill den gamla kungsvägen som drog förbi
här och vidare över vadet. Även U 870
lär ha stått i anslutning till denna väg.
|
askeiR + auk +
kiarþar x lata · reis- · þinsa · s-e-n · -f-iR ·
boroþur · sin · forsihl · han uas · arfi · kuþbiona-
... sti · risi
"Åsger och Gerdar låter resa denna sten efter sin broder
Forseal. Han var Gudbjörns arvinge. Visäte ristade."
Tittar man på
närbilden här till höger så skymtar runslingans
slut fram
(ungefär från mitten och utåt vänster med
uppochned-vända runor), och
där ser man Visätes
ristarsignatur ... sti · risi. Även om man
inte hade haft kvar hans signatur hade den här stenen med all
sannolikhet ändå klassats som ett verk av Visäte,
pga
alla övriga kännetecken.
|
|
Visäte var
verksam under 1060-1070-talen och är känd för att
utnyttja stenens yta optimalt, men att han kanske inte är så
noga i det konstnärliga utförandet - skillnad på denna
sten dock! En annan typisk detalj hos Visäte är att han
har en något modernare ordföljd i sina inskrifter, tex sin fader
istället
för fader
sin, eller
som här broder
sin Forseal
istället för Forseal,
broder sin. Han
skriver också gärna lata
reisa (låter resa) istället för litu raisa
(lät resa), som
många andra ristare, och han blandar gärna in kortkvistrunor.
Namnen på stenen är ganska vanliga, men forsihl finns bara här. Det är
troligen ett tillnamn från början, som sedan blivit mannens
riktiga namn. Det kommer av adjektivet
forsiáll,
som betyder 'försiktig'
eller 'betänksam'.
På
fornsvenska fanns ett ord forsea,
som
även kunde betyda 'klokhet'
eller 'förutseende'.
H-et i
namnet tror man helt enkelt är en felristning - det skulle vara
ett a, men råkade bli ett n. Visäte högg nog bara dit
rätt bistav och målade över den felaktiga när det
begav sig! |
Närbild på rundjuret
|
|
|
|
